Så slipper du skilsmässa: Le!

Le och du slipper skilsmässa. Det är huvudslutsatsen i en studie gjord vid DePauw University i Indiana som snart publiceras i tidskriften Motivation & Emotion.

Lite mer komplicerat än så är det nu förstås. Men enligt studien tycks det finnas ett samband mellan avsaknad av leende på foton och en skilsmässa senare i livet, oavsett om det är foton från barndomen eller skolkatalogsfoton. Och även om skillnaden mellan de leende och de mindre glada är statistiskt säkerställd så är den inte så stor.

Dessutom så är det ju så att en korrelations existens är ju inte i sig ett bevis för att det finns ett verkligt orsakssamband bakom. Och det erkänner förvisso artikelförfattarna också i sin diskussion. Där tar de också upp en del andra svagheter i studien och konstaterar också att det kan finnas vissa kulturella skillnader - leenden ser inte likadana ut i alla kulturer, och inte alla kulturer uppmuntrar leendet som uttryck vid fotografering.

Utan att göra anspråk på att vara särskilt skolad i psykologi (några stackars veckors utvecklingspsykologi som ingick i mina 20 poäng pedagogik är det närmaste jag kommer) så tycker jag dock att det intressantaste är att man gör dessa bedömningar baserat på en enda bild av varje person. Oavsett hur det är med den verkliga korrelationen mellan fotografileenden och senare skilsmässor så är det ju möjligt att det är ett forskningsresultat som vi amatörfotografer kan ha viss nytta av att berätta om ibland...

Referens:
Smile intensity in photographs predicts divorce later in life
Matthew J. Hertenstein, Carrie A. Hansel, Alissa M. Butts, Sarah N. Hile
Motivation & Emotion, June 2009 issue

tecknad film om Darwin

Som en del av firandet av att det i år är 150 år sedan av Charles Darwins bok "Om arternas uppkomst" publicerades samt 200 år sedan han föddes finns nu också en tecknad film om Darwin. Den heter "Darwin on the evolution trail" och finns på engelska, tyska eller franska. Jag tittade på den nu på morgonen och tycker att den var riktigt bra så jag rekommenderar andra att se den. Tillsammans med 2 andra korta filmer om evolution finns den på www.evolution-of-life.com. 

Folsyra kanske minskar risken för för tidig födsel

Kvinnor som är gravida eller planerar att någon gång bli gravida rekommenderas att äta tillskott av folsyra för att minska risken för ryggmärgsbrock hos fostret. Livsmedelsverkets råd finns här. Eftersom folsyran gör mest nytta om den tas även innan en graviditet så bör alla kvinnor som kan tänkas bli gravida i framtiden äta folsyra. Tidvis har det diskuterats i Sverige att berika mjöl med folsyra precis som man gör i vissa andra länder men för ett par år sedan bestämde man sig för att inte göra det utan istället föreslog livsmedelsverket att det skulle delas ut gratis folsyra till kvinnor i åldern 18-45 år. Tyvärr har inga pengar avsatts till detta och istället sade sig livsmedelsverket i september förra året planera informationssatsningar tillsammans med socialstyrelsen för att få kvinnor i barnafödande ålder att äta folsyra. Ännu har i alla fall inte jag som är en kvinna i målgruppen sett något av denna informationssatsning. Nu har det publicerats en artikel i PLoS Medicine som visar att risken för att föda för tidigt minskar om mamman ätit tillskott av folsyra minst ett år före graviditeten. Minskningen var störst för de mycket för tidiga födslarna (mellan vecka 20 och 28). Ju längre tid kvinnan åt folsyra, desto lägre blev risken att föda för tidigt. Detta är intressanta resultat, men det bör påpekas att det som bevisats är en korrelation som bevisats och inget orsakssamband. Precis som författarna själva påpekar så kan det vara så att de kvinnor som väljer att äta tillskott av folsyra även på andra sätt lever mer hälsosamt och att det i själva verket är något annat som påverkar risken för för tidig födsel. Forskarna har korrigerat för en rad faktorer som till exempel rökning, ålder och utbildning, men det finns naturligtvis en möjlighet att någon annan okänd faktor påverkar. Hur som helst så tycker jag att detta är forskning som har ett allmänintresse.

Referens:

Bukowski et al. 2009. PLoS Med 6(5):e1000061