Viktiga resultat i stamcellsforskning

Under november i år har tre mycket betydelsefulla resultat inom stamcellsforskning offentliggjorts. Den 20 november förhandspublicerades resultat från två forskargrupper som lyckats få fram mänskliga stamceller direkt från specialiserade celler, dvs utan att behöva använda mänskliga embryon eller ägg.

Den japanska gruppen publicerade sina resultat i Cell och den amerikanska gruppen publicerade sina resultat i Science. Båda grupperna har fört in fyra gener (varav två gemensamma) i celler med hjälp av retrovirus. Dessa gener tillhör en grupp av gener som är aktiva i stamceller men stängs av när cellerna har specialiserat sig. Genom att föra in dem i specialiserade celler har de lyckats omprogrammera mänskliga hudceller till iPS-celler (iPS-celler är en förkortning för induced pleuripotent stem cells på engelska, vilket skulle kunna översättas med inducerat pleuripotenta stamceller). Den japanska gruppen använde celler från två vuxna människor medan den amerikanska gruppen använde celler från ett nyfött barn och från ett foster. Den japanska gruppen använde samma fyra gener som de tidigare använt för att göra den här typen av stamceller från möss.

Denna typ av av stamceller har liknande egenskaper som embryonala stamceller, och förhoppningsvis kan de användas till det som är det stora målet - att bota sjukdomar. De skiljer sig dock en del från embryonala stamceller när man undersökt genuttryck så mer forskning behövs innan kan säkert vet om de kan ersätta embryonala stamceller. Båda gruppernas tekniker leder dessutom till att retroviruset finns kvar i cellerna, detta skulle eventuellt kunna leda till att tumörer bildades om man förde in cellerna i en människa. Därför behöver metoderna modifieras innan de kan användas i medicinska tillämplingar, men detta är ändå ett mycket stort genombrott för stamcellsforskningen.

Även om de nu lyckats få fram stamceller så är det bara en mycket liten andel av försöken som lyckas. Den japanska gruppen lyckades få fram stamceller från ungefär 10 av 50000 behandlade celler, dvs 1/5000. Den amerikanska gruppen hade en något sämre framgång med 1/10000. I artikeln från den japanska gruppen diskuterar de att orsaken till den låga andelen framgångsrika försök skulle kunna vara att bara en viss typ av hudceller kan förändras till stamceller (i ett cellprov från huden finns det flera olika typer av celler) eller att generna som förs in med retroviruset måste sättas in på specifika ställen på cellens kromosomer för att kunna fungera.

Den japanska gruppen har senare hunnit publicera en till artikel i nature biotechnology där de visar att man kan inducera iPS-celler med bara tre gener. Det leder naturligtvis till frågan hur få gener som egentligen behövs. Fungerar det med bara två eller kanske rent av med en gen?

Referenser
Yu, J. et al. Induced pluripotent stem cell lines derived from human somatic cells. Science advance online publication 20 November 2007. doi: 10.1126/science.1151526

K. Takahashi, et al. Induction of Pluripotent Stem Cells from Adult Human Fibroblasts by Defined Factors. Cell, Volume 131, Issue 5, Pages 861-872

Nakagawa, M. et al. Generation of induced pluripotent stem cells without Myc from mouse and human fibroblasts. Nat. Biotechnol. Advance online publication 30 November 2007. doi: 10.1038/nbt1374