Akdemisk skandal?

Nej, det här ska inte handla om Tiina Rosenberg och en promotionsmiddag i Lund. Utan om en helt annan typ av "akademisk skandal". Torbjörn Tännsjö är nämligen mäkta upprörd i ett inlägg på DN debatt.

Det hela handlar om en utlysning av en professur vid Södertörns högskola där, enligt Tännsjö annonstexten är som att läsa den tilltänkta personens CV. Tännsjö gör sedan ett stort nummer av det minsann inte går till så vid universiteten när man utlyser professurer i filosofi, och drar slutsatsen att Södertörns högskola inte är mogen för att bli universitet och kallar saken för en "akademisk skandal". Och man kan ju i och för sig tycka att det är en skandal.

Men i så fall en skandal som upprepas med jämna mellanrum på svenska lärosäten, med eller utan universitetsstatus. Många är de utlysningar av akademiska tjänster som har en och endast en tilltänkt kandidat då kravprofilen formuleras.

Det här är också ett område där dubbelmoralen frodas. I en generell diskussion säger nästan alla seniora forskare man talar med att det är självklart att den mest meriterade inom ett någorlunda brett fält ska få tjänsten, men när det rör den egna institutionen, eller forskargruppen finns det alltid en eller annan omständighet som i just det här speciella fallet talar för en väsentligt snävare kravprofil. Och då har man till sist en situation där de inte bara i teorin utan också i praktiken öppna utlysningarna blir väldigt sällsynta. Och om detta kan man säkert skriva en annan bloggpost vid ett annat tillfälle. För stunden nöjer jag mig med att konstatera att Tännsjös kritik mot akademiska skandaler bör riktas mot fenomenet som sådant, och inte reduceras till att ha något att göra med om lärosätet har universitets eller högskolestatus.