28 september, 2010

Ökad frihet för vem?

Tentakel, som är vetenskapsrådets nättidning för "ämnesområdet naturvetenskap och teknik" skriver i sitt senaste nummer om det faktum att vetenskapsrådet i fortsättningen inte kommer att bevilja anslag till anställning som forskarassistent, och att de särskilda rådsforskartjänsterna också kommer att försvinna. Allt i enlighet med propositionen "En akademi i tiden - ökad frihet för universitet och högskolor".

Istället är det meningen att lärosätena själva ska anställa forskare på tjänster motsvarande forskarassistentnivå, medan vetenskapsrådet, enligt GD:n Pär Omling ska "diskutera hur man kan hitta andra sätt att stödja unga forskare". Oavsett vad man tycker om reformen som sådan kunde man kanske ha hoppats på att VR skulle ha börjat fundera på den här saken redan. Eftersom det ju inte är så hemskt långt kvar till nästa stora ansökningsomgång.

Effekterna av reformen återstår förstås att se, men jag tror att det finns en viss risk att mobiliteten, som inte direkt är imponerande inom det naturvetenskapliga akademiska Sverige, blir än mer lidande. Stora organisationer, oavsett om de är universitet eller något annat, tenderar att bli ganska konservativa, vilket det för övrigt finns många exempel på från Sveriges lärosäten.

Risken är stor att den ökade frihet man eftersträvat från regeringshåll leder till ökad frihet bara för de som redan är etablerade, medan friheten kan bli mindre för de unga forskarna.

2 kommentarer:

Unknown sa...

Hmm. Det betyder att det blir ännu svårare för unga forskare att röra på sig. Som du skriver så tror jag att det allvarligt kommer att påverka mobiliteten hos forskare och tyvärr öka inflytandet av kontakter över meriter.

Man kan ju dessutom tycka att VR borde "diskutera" först och genomföra förändringarna därefter. Men tyvärr sker ju så mycket reformer, inte bara inom forskningsfinansiering, så; först ändrar man sedan lappar och lagar man...

Maria Abrahamsson sa...

Ja det blir det. Och det svenska systemet har inte premierat mobilitet i praktiken tidigare, även om man låtsas att det är viktigt. Långsiktigt tror jag att det här faktiskt riskerar att vara skadligt både för svensk forskning och forskare verksamma i Sverige.