Medierna och vetenskapen

I fredags publicerade ett antal forskare (och några till) en debattartikel i SvD om den mycket märkliga anti-GMO-reklam som matvarukedjan City Gross kör just nu.

Artikelförfattarna och jag är ense på alla punkter utom en. Till skillnad från dem anser jag att City Gross, av vilken anledning det vara må, förstås ska ha rätt att välja vilka produkter de vill sälja, men oavsett deras åsikter, bör de förstås inte få sprida vilka villfarelser som helst, oemotsagda. Tex den om att "ingen vet" om GM-soja som grisfoder (vilket är det vad det handlar om i sammanhanget) är farligt eller inte.

Dessutom undrar man om City Gross har tänkt sluta sälja produkter som vi vet är onyttigt att konsumera i för stora mängder, tex läsk och godis?

I media har det varit tyst om kampanjen, trots att man kan tycka att det hade varit rimligt om någon av de stora tidningarnas vetenskapsredaktioner, eller kanske public service-media hade granskat saken. I det nu aktuella fallet med kolloidalt silver har ju exempelvis vetenskapsradion ansatt förespråkarna ganska hårt, eftersom de saknar bevis för att det skulle vara ett nyttigt kosttillskott, och dessutom finns en del studier som tyder på att det kanske inte är så nyttigt för oss människor att få i oss nanopartiklar.

Man undrar lite över nyhetsvärderingen här. Och framför allt om också vetenskapsredaktionerna har smittats av den överdrivna rädslan för genmodifiering. Trots allt har ju lantbruket ägnat sig åt avel, vilket måste betraktas som, om inte genmodifiering, så i alla fall så nära man kan komma utan att använda molekylärbiologiska metoder, och det hör man sällan några starka protester emot. Möjligen finns det en anledning till denna tystnad?