Så slipper du skilsmässa: Le!

Le och du slipper skilsmässa. Det är huvudslutsatsen i en studie gjord vid DePauw University i Indiana som snart publiceras i tidskriften Motivation & Emotion.

Lite mer komplicerat än så är det nu förstås. Men enligt studien tycks det finnas ett samband mellan avsaknad av leende på foton och en skilsmässa senare i livet, oavsett om det är foton från barndomen eller skolkatalogsfoton. Och även om skillnaden mellan de leende och de mindre glada är statistiskt säkerställd så är den inte så stor.

Dessutom så är det ju så att en korrelations existens är ju inte i sig ett bevis för att det finns ett verkligt orsakssamband bakom. Och det erkänner förvisso artikelförfattarna också i sin diskussion. Där tar de också upp en del andra svagheter i studien och konstaterar också att det kan finnas vissa kulturella skillnader - leenden ser inte likadana ut i alla kulturer, och inte alla kulturer uppmuntrar leendet som uttryck vid fotografering.

Utan att göra anspråk på att vara särskilt skolad i psykologi (några stackars veckors utvecklingspsykologi som ingick i mina 20 poäng pedagogik är det närmaste jag kommer) så tycker jag dock att det intressantaste är att man gör dessa bedömningar baserat på en enda bild av varje person. Oavsett hur det är med den verkliga korrelationen mellan fotografileenden och senare skilsmässor så är det ju möjligt att det är ett forskningsresultat som vi amatörfotografer kan ha viss nytta av att berätta om ibland...

Referens:
Smile intensity in photographs predicts divorce later in life
Matthew J. Hertenstein, Carrie A. Hansel, Alissa M. Butts, Sarah N. Hile
Motivation & Emotion, June 2009 issue

tecknad film om Darwin

Som en del av firandet av att det i år är 150 år sedan av Charles Darwins bok "Om arternas uppkomst" publicerades samt 200 år sedan han föddes finns nu också en tecknad film om Darwin. Den heter "Darwin on the evolution trail" och finns på engelska, tyska eller franska. Jag tittade på den nu på morgonen och tycker att den var riktigt bra så jag rekommenderar andra att se den. Tillsammans med 2 andra korta filmer om evolution finns den på www.evolution-of-life.com. 

Folsyra kanske minskar risken för för tidig födsel

Kvinnor som är gravida eller planerar att någon gång bli gravida rekommenderas att äta tillskott av folsyra för att minska risken för ryggmärgsbrock hos fostret. Livsmedelsverkets råd finns här. Eftersom folsyran gör mest nytta om den tas även innan en graviditet så bör alla kvinnor som kan tänkas bli gravida i framtiden äta folsyra. Tidvis har det diskuterats i Sverige att berika mjöl med folsyra precis som man gör i vissa andra länder men för ett par år sedan bestämde man sig för att inte göra det utan istället föreslog livsmedelsverket att det skulle delas ut gratis folsyra till kvinnor i åldern 18-45 år. Tyvärr har inga pengar avsatts till detta och istället sade sig livsmedelsverket i september förra året planera informationssatsningar tillsammans med socialstyrelsen för att få kvinnor i barnafödande ålder att äta folsyra. Ännu har i alla fall inte jag som är en kvinna i målgruppen sett något av denna informationssatsning. Nu har det publicerats en artikel i PLoS Medicine som visar att risken för att föda för tidigt minskar om mamman ätit tillskott av folsyra minst ett år före graviditeten. Minskningen var störst för de mycket för tidiga födslarna (mellan vecka 20 och 28). Ju längre tid kvinnan åt folsyra, desto lägre blev risken att föda för tidigt. Detta är intressanta resultat, men det bör påpekas att det som bevisats är en korrelation som bevisats och inget orsakssamband. Precis som författarna själva påpekar så kan det vara så att de kvinnor som väljer att äta tillskott av folsyra även på andra sätt lever mer hälsosamt och att det i själva verket är något annat som påverkar risken för för tidig födsel. Forskarna har korrigerat för en rad faktorer som till exempel rökning, ålder och utbildning, men det finns naturligtvis en möjlighet att någon annan okänd faktor påverkar. Hur som helst så tycker jag att detta är forskning som har ett allmänintresse.

Referens:

Bukowski et al. 2009. PLoS Med 6(5):e1000061

Stor forskningsanläggning i Lund

Igår blev det klart att forskningsanläggningen MAX IV ska byggas i Lund. Lunds universitet, region Skåne, Vetenskapsrådet och Vinnova har slutit ett avtal om finansieringen. Här kan man läsa vad Lunds universitet skriver. MAX IV ska byggas på Brunnshögsområdet i Norra Lund. Mer om MAX IV och de  uvarande anläggningarna MAX I, MAX II och MAX III finns att läsa på hemsidan för MAX-lab. Att MAX IV byggs anses öka chansen för att en annan stor forskningsanläggning, ESS, också byggs i Lund. Detta fokuserar DNs artikel på. 

Symposium om Darwin i Stockholm 19-20 maj

Jag vill tipsa om ett symposium om Darwin och evolution som hålls den 19-20 maj på naturhistoriska riksmuseet i Stockholm med anledning av att det i år är 200 år sedan Charles Darwin föddes. Det kostar inget att delta och en hel del kända forskare kommer att hålla föredrag.

Nanomuskler

I ett intressant papper publicerades i Science¹ i veckan visar Ray Baughman och hans kollegor i Texas att man kan tillverka band av kolnanorör som flexar som muskler när en spänning läggs över dem.

Baughman har tidigare visat att man kan göra nanorörsband ur en skog av nanorör genom att fästa en speciell tejp i kanten av nanotubskogen och helt enkelt dra ut ett långt band. Nanorören hålls samman av van-der-Waals-krafter. Nu visar han att om man spänner upp nanobanden, eller aerogelen som han kallar dem, och lägger en spänning över dem så stöter nanorören bort varandra och bandets bredd ökar till mer än det dubbla.

Nanobanden är intressanta för att de är mycket lätta, är starka som stål i längsled och elastiska som gummi på tvärenm därtill genomskilniga. Baughman förutser massor av olika användningsändamål med de flexande banden. Förutom för att förbättra artificiella muskler, även som elektroder till solceller.

Men en hel del arbete återstår innan praktisk användning. Banden flexar ut i tvärled när en spänning läggs på, men väldigt lite förändring sker i längsled. Därtill behövs en ganska hög spänning, någon kilovolt, för att få till den stora flexningen. I artikeln nämns heller ingenting om huruvida man man få "muskeln" att flexa om den är belastad, dvs kan den flytta något, eller fungerar det bara på ett obelastat band. Vi som jobbat med nanorör en längre tid och besökt nanorörskonferenser vet att förutom en duktig forskare så är Ray Baughman en mycket duktig försäljare som vet hur man får till stora rubriker. För några år sedan när nanobanden presenterades hade han planer på att använda dem till nästan allt. Det är möjligt att utveckling sker i spin-off-bolag, men man skall ta löftena om framtida applikationer med en nypa salt. (Det gäller ju f.ö. i allmänhet, och inte bara för Baughmanpapper.)

¹ A. E. Aliev et al., Giant-Stroke, Superelastic Carbon Nanotube Aerogel Muscles, Science 323, 1575. (länk, pren. krävs)

Nyhetsartiklar:
New Scientist, Nature News,

Andra bloggar om vetenskap, nanoteknik, kolnanorör, nanotuber, CNT. Intressant?

Stjärnklart

I ett en papper artikel i Science i veckan kan man läsa om hur stjärnklara himlar blivit alltmer ovanliga de senaste årtiondena. Det handlar om att stora mängder smog i luften blockerar ljuset. Forskarna har använt satellitmätningar över lång tid för att mäta atmosfärens optiska densitet. Det är framförallt i Asien som situationen förvärras. Bilden ovan tog jag på bergen över Seoul en sommardag för ett par år sedan. Den är inte färgjusterad. Men rapporten innehåller också lite positiva nyheter. I Nordamerika är situationen stabil och i Europa har man de senaste decennierna sett en förbättring av stjärnstyrkan.
Men det är inte bara smog som gör att många människor idag aldrig sett vintergatan sträcka sig som ett lysande band över himlen. I våra städer lyser vi upp himlen så att bara de allra starkaste stjärnorna klarar av att tränga igenom. Bilden ovan är ett montage av satellitbilder som visar jorden under natten. Det är fascinerande hur tydligt befolkningscentra framträder, som t.ex. Nilen och järnvägsrutterna genom Ryssland. Notera även hur Nordkorea nästan helt saknas på bilden. (Jättestor version finns här). Projektet GLOBE at Night syftar dels till att öka folks förståelse och kunskap om ljusförorening, dels till att med hjälp av medborgarvetenskap undersöka hur det står till med ljusförorening världen runt. Vill du delta är det bara att gå ut och leta upp Orion och jämföra vad du ser med magnitudkartor på siten. Sedan är det bara att knappa in din position och magnitud. Projektet pågår från idag (16/3) fram till den 28 mars. Globe som är en del i det internationella astronomiårets Dark Sky Awareness är ett av flera liknande observationsprojekt spridda över året.

I Pont du Bois i Lille, där jag hade dagens franskkurs såg det ut ungefär som nedan, dvs magnitud 3. Ganska förstörd himmel med andra ord.


Andra bloggar om: vetenskap, astronomi, ljusförorening. Intressant?