Tomtar på loftet

Via Harald och hans skor och UNT, hittar jag nyheten om examensarbetet som SLU betraktar som ett "olycksfall i arbetet". Så mycket olycksfall att man såg sig nödgad att göra det omöjligt att ladda ner det från bibliotekets hemsida. Men för den som vill läsa, och inte befinner sig fysiskt nära ett SLU-bibliotek har medvetenskap löst det problemet. I detta examensarbete finns allt du behöver veta om vikten av att ha projektledningsmöte med trädgårdstomtar och andra naturväsen som kommer att påverka ditt trädgårdsodlande.

Och SLU betecknar alltså detta som ett olycksfall i arbetet, där själva olycksfallet består i att man låtit något som uppenbart brister i vetenskaplig kvalitet passera som en akademisk uppsats. Och ärligt talat, nog för att man ibland suttit i möten som fått en att misstänka att vissa av deltagarna kanske hellre skulle vilja vara trädgårdstomtar än lärare på ett universitet, men någon slags måtta måste det ju ändå vara på dumheterna.

Jag kan inte låta bli att fundera över hur det har kunnat passera genom granskningsprocessen. Gissningvis var de första utkasten oändligt mycket värre än den version som till sist lades fram som examensarbetet. Och eftersom handledare och examinatorer trots allt är människor så kan jag lätt föreställa mig att det i slutänden blivit så att man gjort en bedömning av hur mycket bättre det har blivit relativt det första utkastet, snarare än en bedömning av slutproduktens vetenskapliga kvalitet. Sådant förekommer på svenska universitet, och sådant förekommer på amerikanska diton. Fast det är sällan så flagrant som i det här fallet.

Problemen med dylika fall är, minst, två. Det ena är att om man låter sådana arbeten passera kommer det på sikt att leda till en urholkning av den vetenskapliga kvaliten. Det andra är att det underminerar förtroendet för vetenskapen och forskarna hos allmänheten. Jag menar, jag vill inte heller att mina skattepengar ska finansiera löst tyckande om vikten av att ha morgonmöten med tomtar och andra naturväsen.

I grund och botten tror jag att det handlar om att man måste våga underkänna sådant som inte håller måttet. Att det blivit mycket bättre, eller att någon lagt ner väldigt mycket tid på det, är i sig inte anledning att godkänna någon form av vetenskaplig uppsats. Håller det inte måttet ska det inte godkännas. Även om det betyder att institutionen får mindre pengar eftersom färre studenter examineras. Om det alls ska det vara någon mening med forskning måste de akademiska institutionerna förbehålla sig ett visst mått av vetenskaplig integritet. Annars är det risk för en storskalig tomtomflyttning, från loft till universitetens forskningskorridorer.