En fråga om tajming

Vetenskapsakademin tonar ned förväntningarna på bioenergi skriver DN. En orsak är att det tar väldigt lång tid innan utsläppt kol från bioenergi kompenseras genom att det binds upp igen i nyplanteringar, vilket sker efter 50 till 100 år enligt DN-artikeln.

Det här med tidsperspektivet är intressant. För en ekonom är det ju självklart att det är värt mer att få en hundralapp idag än att få den om 50 år, oavsett inflation. Det är därför vi betalar räntor. Men hur ska man räkna på kolet egentligen? I bioenergiexemplet kan det till och med vara så att bioenergi initialt ger större nettoutsläpp av växthusgaser än till exempel olja. Det krävs en hel del energi för att utvinna bioenergi och dessutom minskar ofta kolförråden även i marken till en början. På några få års sikt kommer man alltså att få högre påverkan på klimatet genom att använda bioenergi. På längre sikt däremot kommer bioenergin förhoppningsvis att vara ett bättre alternativ än att elda fossila bränslen.

Men på hur lång tid ska man räkna egentligen? Och ska man räkna med ”ränta” på kolkällor och kolsänkor beroende på när de sker?

Forskarutbildades etablering på arbetsmarknaden

Högskoleverket har skrivit en rapport om forskarutbildades etablering på arbetsmarknaden. Jag tycker den var intressant att läsa och rekommenderar den. Här ska jag delge er några godbitar ur den. De har undersökt samtliga som avlagt doktorsexamen år 2000 eller 2002. Uppföljningen har skett år 2003 0ch 2005. För att räknas som etablerad på arbetsmarknade ska man vara sysselsatt i november det undersökta året samt ha en arbetsinkomst över 170500/år och inte varit arbetslös under året. Bland de som tog examen 2000 var etableringsgraden högre för män än för kvinnor både 2003 och 2005, men bland de examinerade 2002 hade kvinnorna något högre etableringsgrad än män 2005. Humaniora och naturvetenskap hade lägre etableringsgrad än övriga områden. I rapporten skriver de att en svaghet med den använda metoden är att personer som flyttat utomland kanske inte redovisas korrekt. Dvs om man jobbar utomlands men fortfarande är skriven i sverige så ser det ut som om man inte har någon anställning och arbetsinkomst. Personer med postdokstipendier räknas inte heller som etablerade eftersom stipendium inte är arbetsinkomst. Detta är troligen en del av förklaringen till den lägre etableringsgraden hos naturvetare eftersom det är relativt vanligt för naturvetare att göra postdok.

Var tredje är universitets- och högskolelärare. Av dessa är ungefär hälften lektorer men inom naturvetenskap är forskarassistenterna betydligt fler än lektorerna. En tredjedel av de som är anställda inom universitet och högskolor arbetar vid ett annat lärosäte än där de tog examen. Rörligheten varierar väldigt mycket mellan olika lärosäten. Luleå och Linköping har minst rörlighet bland sina examinerade doktorer.

Att bli hundra år

Efter en lång tystnad kommer ett inlägg helt utanför mitt fält. The Warsaw Voice publicerade nyligen en (vansinnigt slarvigt skriven) artikel om ett forskningsprojekt som pågick 2001-2004 med att undersöka polska hundraåringar för att ta reda på vad det är som gör att vissa lever så länge. Många olika läkare, som neurologer, kardiologer och endokrinologer var involverade i undersökningen där man tog bl. a. DNA-prov, undersökte minnesförmåga, diet, livsstil osv.

Ungefär 1500 människor i Polen är över hundra år, en siffra som varit stabil ett tag men som väntas stiga under de kommande decennierna då man noterat kraftigt minskande dödstal bland 70-åringar. I världen finns drygt 210000 hundraåringar (100+-åringar) men siffran beräknas nå över 3 miljoner år 2050.

I undersökningen ingick alla polska hundraåringar, varav hembesök gjordes hos 346 personer, 296 kvinnor och 50 män. Ett porträtt av en typisk hundraåring tecknas som "en djupt religiös änka som lever med sina barn". De flesta hundraåringarna har varit smala genom hela livet, de kommer från familjer med många långlivade, många av de har haft ett hårt liv med hungersnöd, undernäring, tvångsförflyttningar, arbets- och fångläger. Detta är något som de flesta i Polen som genomlevt krigen har att berätta om. Hudraåringarna följde vanligen ingen särskild diet, men ingen av dem har missbrukat alkohol och bara få har rökt. Kvinnorna fick i genomsnitt tre barn och de kom förhållandevis sent. Hundraåringarna är också ovanligt pigga åldringar som varit aktiva med att delta i samhällsktiviteter och ta hand om barnbarn och barnbarnsbarn långt upp i åldrarna. De främsta gemensamma draget menar forskningsledaren Małgorzata Mossakowska är att åldringarna är gladlynta personer som är nöjda med sitt långa liv och att de ofta talar om döden, men utan rädsla.

Egentligen verkar studien inte ha visat något nytt eller förvånande; de som blir gamla är ofta friska och aktiva. Men vad som är orsak och verkan är svårt att utröna. Vad som verkar klart är dock att umbäranden under vuxenlivet inte leder till tidigare död för de som genomlever dessa.

När det gäller vetenskapliga publikationer från studien så visar en artikel¹ på en betydligt lägre utsatthet för riskfaktorer för kardiovaskulära sjukdomar, rökning, övervikt, diabetes m.fl., hos hundraåringarna än hos en kontrollgrupp av 40-60-åringar. De har dessutom en statistiskt signifikant högre andel av ett visst interleukin, IL-8, som kan ha en inflamatorisk effekt, men också "ha en skyddande effekt för organen"².

Man har även letat efter någon form av "långlivsgen", hittills utan resultat. Det är inte alls säkert att någon sådan finns, eller ens troligt att det bara skulle vara en gen. Men, en tydlig koppling till familjer med långa liv gör det troligt att en viktig ärftlig komponent finns.

För att sammanfatta kan man säga att en typisk hundraåring i allmänhet är ganska frisk, vilket inte är så förvånande, då man i den åldern är ganska skör och en sjukdom lätt leder till döden. Man skall akta sig för hjärtbesvär och se till ha ha långlivade släktingar om man vill leva till hundra.

¹ "The prevalence of cardiovascular risk factors among centenarians is low: risk factors in centenarians", Zyczkowska J, Klich-Rabczka A, Wizner B, Mossakowska M, Wieczorowska-Tobis K, Grodzicki T, Eur. J. Cardiov. Prev. R. 13 (6): 993-995 (2006)

² "Can an increased level of circulating IL-8 be a predictor of human longevity?"
Wieczorowska-Tobis K, Niemir ZI, Podkowka R, Korybalska K, Mossakowska M, Breborowicz A, Med. Sci. Monitor 12 (3): CR118-CR121 (2006).

Är ekologiskt verkligen nyttigare?

Både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter rapporterar idag att ekologiskt odlade livsmedel skulle vara nyttigare än konventionellt odlade dito. Mer antioxdanter i frukt, grönsaker och spannmål, och högre mineralinnehåll sägs vara fördelarna med de ekologiskt odlade produkterna. Forskningsprojektet som är EU-finansierat har tidigare släppt en del nyheter till media, bland att bloggade Malin på vetenskapsnytt om saken redan i oktober efter att en del resultat släppts till brittisk media som rapporterade om saken. Dock finns, såvitt jag kunnat hitta , fortfarande inga vetenskapliga publikationer ute om saken. Enligt uppgift från forskarna på Tesco centre for organic agriculture som utför den EU-finasierade studien ska det mesta publiceras under de kommande 12 månaderna.

Detta innebär alltså att de här resultaten ännu inte är granskade enligt den sedvanliga peer-review metoden, utan är de resultat som forskarna har valt att göra offentliga, och som medierna i sin tur valt att rapportera om.

Om man läser hela artikeln i Svenska Dagbladet så kommer man faktiskt till en passage där det sägs att det visat sig att växtföljd och kvävetilförsel haft oväntad stor betydelse för resultaten. Artikeln citerar t o m en av de ansvariga forskarna. "Det finns variationer och därför kan inget av dagens odlingssätt påstå att det alltid är bäst, säger Carlo Leifert." Trots detta är rubriken på svenskans artikel det tvärsäkra "Nyttigare äta ekologiskt enligt EU" medan DN med rätta utelämnar EU (som visserligen finasierar studien men som såvitt jag känner till inte gjort nåot samlat uttalande om saken) och kort och gott säger "Nyttigare äta ekologiskt".

Det är inte säkert att rubriksättarna påde två stora tidningarna har fel, men det är absolut inte säkert att de har rätt heller. Den information man kan få ut av artiklarna tyder snarast på att sambanden kan vara väldigt komplexa. Och det är inte svårt att föreställa sig att variationer i jordens näringsinnehåll, klimat och en hel del andra faktorer kan påverka resultaten. Jag skulle inte bli väldigt förvånad om det så småningom skulle visa sig att viktiga faktorer i vissa klimat och jordar inte har samma effekt under andra förhållanden. Själv skulle jag därför inte automatiskt dra slutsatsen att ekologiskt producerade livsmedel generellt är nyttigare än konventionellt odlade.

Det här är ett tydligt exempel på att vetenskapens och rubriksättningens logik är klart olika, och det bör man vara medveten om. Både som mediekonsument och om/när man som forskare uttalar sig om sina forskningsresultat.

Ännu mer forskningspengar utdelade

Inte bara vetenskapsrådet utan även Forskningsrådet Formas har fattat beslut om årets forskningsanslag. 491 miljoner delas ut till forskning för hållbar utveckling. Av de 29 forskarassistenter i listan som jag utifrån namnet kunde avgöra könet på var 17 kvinnor och 12 män, alltså 59% kvinnor. Även om alla de tre som jag inte kunde avgöra kön på skulle vara män så är det fortfarande en majoritet kvinnor. Detta är mycket glädjande, och kan kanske till viss del uppväga den dystra statistiken från Vetenskapsrådet som i år beviljade ansökningar om anställning som forskarassistent från 26 män och 8 kvinnor.

Beslutsdatum...

Vetenskapsrådet har just fattat beslut i årets stora ansökningsomgång. Det totala antalet ansökningar i år var ca 1845, varav 531 beviljades. Dessa 531 ska dela på i runda slängar en miljard som är det forksninsgstöd vetenskapsrådet delar ut inom naturvetenskap och teknik för 2008.

För projektbidrag inkom 1502 ansökningar, 483 beviljades. Det ger en beviljandegrad på 32%. För anställning som forskarassistent var beviljandegraden 12%, eller i absoluta tal, 35 beviljade ansökningar av 286 totalt. Endas 33 ansökningar om industridoktorandprojekt inkom, 9 beviljades och man kan notera att samtliga som fått stöd av denna typ är män. Dock ska man inte ännu dra några långtgående slutsatser av detta, då statistiken över ansökningarna inte är klar ännu. Det andra formen av stöd för samarbete mellan akademi och näringsliv, IFA, som syftar till att disputerade yngre forskare ska kunna meritera sig hade endast 24 ansökningar, varav 4 stycken beviljades. (Tre män, en kvinna).

Det står också klart att det var Lunds universitet som drog den största vinstlotten och kammade hem mest pengar i årets ansökningsomgång, följt av KTH och Uppsala universitet.

Närmare analyser av vilka ämnesområden och typer av projekt som fått anslag får vänta tills dess att alla ivriga svenska forskare tittat klart i projektdatabasen på vetenskapsrådet hemsida, just nu verkar trycket på deras servrar vara ganska högt...

Tills dess, grattis till alla som lyckades i årets ansökningsomgång.

Uppdatering: VR har nu publicerat lite mer statistik, och det mest slående i den är inte att ca 23% av kvinnornas ansökningar beviljats, mot ca 30% av männens, utan det faktum att det har kommit in 1453 ansökningar (gäller projektbidrag och anställning som forskarassistent) från män, men bara 335 från kvinnor...

Flyttande forskare - positivt eller negativt

I Sydsvenska dagbladet finns en artikel om en forskare som flyttar från Lunds universitet till Karolinska institutet. Tidigare i år skrev samma tidning om forskare som flyttade från Lunds universitet till Oxford. Varje gång framställs det som en stor katastrof. Nu är ju Lunds universitet en rätt så stor arbetsplats, så ett par forskargrupper mer eller mindre gör nog inte särskilt stor skillnad för forskningens kvalitet i stort. Dessutom tror jag inte det stora problemet är att vi har så mycket rörlighet mellan universiteten i Sverige, utan snarare att rörligheten är aldeles för liten. Allt för många svenska forskare tillbringar hela sin akademiska karriär på samma universitet som de fick sin forskarutbildning på (med undantag för ett eller kanske två år som postdok). Jag tror att en ökad rörlighet skulle främja kvaliteten på forskningen. Det borde inte vara något konstigt med att byta arbetsplats efter ett antal år. I övriga samhället har det blivit ovanligare att man stannar på samma arbetsplats hela sitt yrkesliv, men inom universitetsvärlden ses detta fortfarande som det normala.

Vetenskapsrådet delar ut drygt 800 miljoner till medicinsk forskning

Vetenskapsrådet har fattat beslut om vilka forskningsprojekt inom medicin som ska få pengar. Flest beviljade ansökningar har Karolinska institutet. Statistik över utdelningen finns här.

Resurser för kvalitet (SOU 2007:81)

Idag överlämnade utredaren Dan Brändström sitt betänkande Resurser för kvalitet (SOU 2007:81). Stora förändringar i resurstilldelningssystemen för både utbildning och forskning föreslås. Kvalitet ska premieras både inom forskning och undervisning. I pressmeddelandet kan man bl a läsa att grundersättningen per student föreslås höjas så att den lägsta ersättningen motsvarar 1993 års nivå. Den mångåriga kvalitetssänkning som ägt rum pga att ersättningen inte har räknats upp i takt med de verkliga kostnadsökningarna skulle alltså stoppas. Betänkandet betonar också högskolorna bör uppmuntras att profilera sig istället för att försöka bli universitet. Som ett led i detta föreslås att rätten till att utfärda examen på forskarnivå ska kunna ges i enskilda ämnen istället för inom vetenskapsområden som idag. Själva betänkandet finns för nedladdning här.