Att bli hundra år
Efter en lång tystnad kommer ett inlägg helt utanför mitt fält. The Warsaw Voice publicerade nyligen en (vansinnigt slarvigt skriven) artikel om ett forskningsprojekt som pågick 2001-2004 med att undersöka polska hundraåringar för att ta reda på vad det är som gör att vissa lever så länge. Många olika läkare, som neurologer, kardiologer och endokrinologer var involverade i undersökningen där man tog bl. a. DNA-prov, undersökte minnesförmåga, diet, livsstil osv.
Ungefär 1500 människor i Polen är över hundra år, en siffra som varit stabil ett tag men som väntas stiga under de kommande decennierna då man noterat kraftigt minskande dödstal bland 70-åringar. I världen finns drygt 210000 hundraåringar (100+-åringar) men siffran beräknas nå över 3 miljoner år 2050.
I undersökningen ingick alla polska hundraåringar, varav hembesök gjordes hos 346 personer, 296 kvinnor och 50 män. Ett porträtt av en typisk hundraåring tecknas som "en djupt religiös änka som lever med sina barn". De flesta hundraåringarna har varit smala genom hela livet, de kommer från familjer med många långlivade, många av de har haft ett hårt liv med hungersnöd, undernäring, tvångsförflyttningar, arbets- och fångläger. Detta är något som de flesta i Polen som genomlevt krigen har att berätta om. Hudraåringarna följde vanligen ingen särskild diet, men ingen av dem har missbrukat alkohol och bara få har rökt. Kvinnorna fick i genomsnitt tre barn och de kom förhållandevis sent. Hundraåringarna är också ovanligt pigga åldringar som varit aktiva med att delta i samhällsktiviteter och ta hand om barnbarn och barnbarnsbarn långt upp i åldrarna. De främsta gemensamma draget menar forskningsledaren Małgorzata Mossakowska är att åldringarna är gladlynta personer som är nöjda med sitt långa liv och att de ofta talar om döden, men utan rädsla.
Egentligen verkar studien inte ha visat något nytt eller förvånande; de som blir gamla är ofta friska och aktiva. Men vad som är orsak och verkan är svårt att utröna. Vad som verkar klart är dock att umbäranden under vuxenlivet inte leder till tidigare död för de som genomlever dessa.
När det gäller vetenskapliga publikationer från studien så visar en artikel1 på en betydligt lägre utsatthet för riskfaktorer för kardiovaskulära sjukdomar, rökning, övervikt, diabetes m.fl., hos hundraåringarna än hos en kontrollgrupp av 40-60-åringar. De har dessutom en statistiskt signifikant högre andel av ett visst interleukin, IL-8, som kan ha en inflamatorisk effekt, men också "ha en skyddande effekt för organen"2.
Man har även letat efter någon form av "långlivsgen", hittills utan resultat. Det är inte alls säkert att någon sådan finns, eller ens troligt att det bara skulle vara en gen. Men, en tydlig koppling till familjer med långa liv gör det troligt att en viktig ärftlig komponent finns.
För att sammanfatta kan man säga att en typisk hundraåring i allmänhet är ganska frisk, vilket inte är så förvånande, då man i den åldern är ganska skör och en sjukdom lätt leder till döden. Man skall akta sig för hjärtbesvär och se till ha ha långlivade släktingar om man vill leva till hundra.
1 "The prevalence of cardiovascular risk factors among centenarians is low: risk factors in centenarians", Zyczkowska J, Klich-Rabczka A, Wizner B, Mossakowska M, Wieczorowska-Tobis K, Grodzicki T, Eur. J. Cardiov. Prev. R. 13 (6): 993-995 (2006)
2 "Can an increased level of circulating IL-8 be a predictor of human longevity?"
Wieczorowska-Tobis K, Niemir ZI, Podkowka R, Korybalska K, Mossakowska M, Breborowicz A, Med. Sci. Monitor 12 (3): CR118-CR121 (2006).
1 kommentar:
Att man förväntas leva länge om man har släktingar som levt länge behöver inte nödvändigtvis bero på gener. Det kan också bero på det "sociala arvet", att föräldrar för vidare en livsstil till sina barn (tex matvanor).
Det kan naturligtvis finnas ärftliga faktorer också. Det är möjligt att det finns gener som ger längre liv, men kanske är det troligare att man i familjer som lever länge har haft tur och inte har några av de genvarianter som förkortar livet (tex ärftlig cancer).
Skicka en kommentar