03 mars, 2008

Hopplösa introduktioner

Den mest meningslösa delen av en vetenskaplig artikel är vanligen inledningen. Inte för att en inledning inte behövs, utan för att inledningarna ofta är för långa, för luddiga och inte håller sig till ämnet. Om detta skriver Peter A. Thrower i en ledare i senaste Carbon [1]. En inledning skall vara en kort introduktion som placerar manuskriptet i ett sammanhang. Det skall inte vara en introduktion till ämnesområdet från början till slut med tiotals referenser. Så ser det dock ofta ut. De artiklar som inleds med "ända sedan Iijima upptäckte kolnanorören..." är legio. Trots att påståendet vanligen inte är relevant för artikeln, naturligtvis välkänt för läsarna och felaktigt.

Jag skall inte säga att jag är utan synd, och inser att jag kastar sten i glashus, men jag försöker bättra mig. Om inte annat för att undvika meningslöst arbete, för som Thrower skriver:

Perhaps I could ask those who read this editorial a rhetorical question. When did you last fully read the Introduction to a scientific paper in which you were interested? I suspect the answer would be “months ago” for most of you. In my experience people first read the Abstract, then the Conclusions, and if there is something of real interest they “dig into” the Results and Discussion sections.
Och visst är det så!

[1] Peter A. Thrower, "Writing a scientific paper: II. Introduction and references", Carbon 46, 183 (2008).

4 kommentarer:

malte sa...

Hmmm, kanhända att astronomer är bättre än andra på att skriva introduktioner, men jag har läst massor på sistone.

Ofta är det just introduktionen jag är mest intresserad av i en artikel — jag vill veta hur författarna ser att deras arbete passar in bland alla andras. De är reviewartiklar i miniformat, vinklade såklart men ger ett utmärkt sätt att sålla vidare i litteraturen.

Maria Abrahamsson sa...

Ja, jag har faktiskt också läst massor av introduktioner på sistone. Och jag håller inte med om antalet referenser heller för den delen. Hur många de bör vara tycker jag beror helt på hur introduktionen är upplagd, och hur stort ämnesområdet ifråga är, hur många kontroverser det finns etc.

mj sa...

Kanske är det skiljda kulturer inom olika områden, men jag tror nästan aldrig att jag kollat upp någon av de inledande referenserna. Ett exempel på en hopplös inledning är den här från ett NanoLetter jag valde slupmässigt ur min samling CNT-artiklar:
"Ever since the first successful synthesis of well-aligned carbon nanotubes (CNTs) on substrates by plasma-enhanced chemical vapor deposition (PECVD),[1] numerous attempts have been reported on growth, characterization, and properties of aligned carbon nanotubes made by the same technique or its slight modification. [2-16] The catalyst used was either a thin film of Ni/Fe/Co made by magnetron sputtering [1-10] or dots made by electron beam (e-beam) lithography [11-15] or electrochemical deposition. [16]"

Kanske är det så att CNT-papper särskilt ofta ser ut så. Oftast brukar jag bara snabbt skumma igenom inledningen och sedan hoppa till slutet av densamma där det förhoppningsvis står varför det här pappret är viktigt...

Maria Abrahamsson sa...

Eh, jag får hålla med om att det där kändes osedvanligt tråkigt och rätt meningslöst. De jag läser brukar vara bättre än så :-)