Nanorör lika farligt som asbest?

Det har rapporterats en hel del i media de senaste dagarna om hur kolnanorör beter sig som asbest enligt en pilotstudie som publiceras i nästa nummer av Nature Nanotechnology [1]. Eftersom jag jobbar med nanorör är det här naturligtvis något som jag finner intressant. Att nanorör skulle kunna bete sig på samma sätt som asbest är inget nytt. De har, ytligt sett, liknande form och är båda svåra att bryta ner.

Toxicologists have derived a paradigm in which a hazardous fibre is one that is thinner than 3 µm, longer than ~20 µm and biopersistent in the lungs, in other words not dissolving or breaking into shorter fibres

skriver man i artikeln. Detta stämmer in på en del nanorör även om de flesta är kortare än det nämnda gränsvärdet 20µm.

I studien har man injicerat nanorör i bukhålan på möss och undersökt effekterna på bukhålans mesotelhinna (korrekt översättning?). Asbestinandning kan nämligen leda till cancer i samma hinna i lungsäcken, men istället för att låta mössen andas in nanorör, vilket är svårare att genomföra på ett kontrollerat vis, så använde man buken som substitut. Det visar sig då att de längsta nanorören ger liknande inflammationer som asbestfibrer. Studien är en viktig och kan förhoppningsvis leda till att forskare (som nu är de enda som utsätts för nanorör) kan visa lite mer försiktighet i kontakten med materialet, samt att man redan nu vidtar åtgärder för att minska eventuella skadeverkningar som kan komma i samband med storskalig produktion och användande. Det finns dock ingen anledning till panik och inget behov av att förbjuda användning av nanorör eller liknande.

Man skall ha klart för sig att trots att studien är välgjord och att resultaten är oroande så finns flera caveat som nämns i artikeln, men i allmänhet inte i pressrapporterna: för det första har man inte studerat huruvida nanorören faktiskt orsakar t.ex. lungcancer. Man vet bara att de ger liknande initiala symptom som asbest inte om utvecklingen är liknande. Inkubationstiden för asbestskador är 20-50 år, så det är oerhört svårt att undersöka. Man vet heller inte om nanorören faktiskt kan ta sig igenom lungvävnaden fram till mesotelhinnan eller om kroppen klarar av att bryta ner dem innan dess och då inte om det är möjligt att de kan ta sig fram i så stora mängder så att de når upp till en farlig nivå. Att som Vetenskapsradion utropa att "Långa kolnanorör lika farliga som asbest" är därför väldigt spekulativt. Forskarna påpekar dock att de inte undersökt huruvida nanorör har andra farliga egenskaper än att just vara fibrer. De avslutar med uppmaningen att dessa frågor skyndsamt bör adresseras innan den kommersiella användningen av nanorör tar fart.

Slutsatsen av studien är alltså inte "nanorör lika farliga som asbest" utan det kan finnas en risk så vi behöver fler studier i ämnet och bör vara försiktiga i vårt hanterande av nanorören. Fast det ger inte lika sexiga rubriker.

[1] Craig A. Poland, et al. "Carbon nanotubes introduced into the abdominal cavity of mice show asbestoslike pathogenicity in a pilot study." Nature Nanotech. doi:10.1038/nnano.2008.111.

Andra bloggar om: kolnanorör, carbon nanotubes, nanoteknologi, vetenskap, medicin, asbest. Intressant?