Språkfrågan... igen...
Den 19 september var det dags igen för en debatt om språk, denna gång i SVT:s Argument. Den ständigt stridbare Marian Radetzki, (ö)känd för att förbjuda sina studenter att tala svenska, kastar denna gång in brandfacklan att det svenska språket är onödigt och att ett byte till engelska vore bra för Sverige. Det skapade naturligtvis ett förutsägbart indignerat illvrål från diverse språkkramare. Nåväl, vid Radetzkis sida satt järnkansler Flodström som, tillsammans med Luleprofessorn, fått förkroppsliga den onda engelskans fälttåg på de svenska universiteten. Det var en ganska förutsägbar debatt där de två motståndarna Björn Melander och Patrik Haenius höll med om att svenskar behöver bli bättre på engelska, men att ett språkbyte är idiotiskt och att svenskan istället behöver försvaras.
Jag håller helt med om att ett byte av språk är inget som skall dikteras från staten. Språket kommer att fortsätta att utvecklas beroende på våra omvärldskontaker och det är inget att gnälla över.
Jag har också tidigare uttryckt mina åsikter om engelska på universiteten i Sverige. Det jag har att tillföra nu är erfarenhet från forskning vid en institution i ett, liksom, än så länge, Sverige, icke-engelskspråkigt land. Gruppen jag jobbar i består enbart av polacker (samt en polsktalande ukrainska) och doktoranderna har stora svårigheter när de skall presentera sin forskning på posters eller i artiklar på engelska. Än värre blir det när de tvingas hålla föredrag på engelska eller när vi diskuterar vår forskning. I och med att jag inte kan tillräckligt med polska för att förstå eller förklara forskningen har engelska blivit arbetsspråket i gruppen. Eller, ofta sker på mötena diskussionen på polska tills någon översätter ett sammandrag. Anledningen är att i Polen möter man sällan utländska föreläsare, och på undergraduate-nivå är den mesta av litteraturen översatt till polska. De får helt enkelt ingen träning i att uttrycka sig på engelska. Om något skall alltså svenska studenter vara glada för att Flodström vill införa engelska som standardspråk på högskolan. Jag kan hålla med om att det kan finnas en förtjänst i att ha de första grunkurserna på sitt modersmål, men ganska snabbt bör engelskan införas även på försläsningarna.
Argumentet man ofta hör, och som också framfördes i Argument, att vi gör sämre ifrån oss på engelska och att debatter blir mindre livliga utanför modersmålet är i stort ett cirkelargument. Visst är det så, men på grund av brist på övning. Fast om bristen på övning skall vara ett argument för att inte öva mer kommer vi inte att få den erfarenhet vi behöver förrän verkligheten ute i forskarvärlden slår oss i ansiktet.
Alltså, mer engelska, inte mindre inom högskolan!
PS. Ann-Charlotte Marteus skriver "Och - en värld där ingen fattar Povel Ramel? I don't think so". Det är väl ett argument för en språkreform. På polska finns ordet ramol som betyder gubbstrutt. Tillfällighet - I don't think so. ;-)
Andra bloggar om: språk, engelska.
1 kommentar:
Jag såg också programmet. Tanken att staten ska genomföra ett modersmålsbyte är ju befängd. Vi är väl inte precis stolta över hur man norra Sverige förbjöd barn att prata finska och samiska.
Däremot är ansträngningar att förbättra kunskaperna i engelska välkomna. Det bästa är naturligtvis att kunna diskutera sitt ämne på både svenska och engelska.
Skicka en kommentar