31 maj, 2007

Kunskap i en lila låda

Elever i USA presterar relativt dåligt i matematik i internationella jämförelser, men i en artikel i förra veckans Science1 föreslås ett tänkbart sätt att förbättra undervisningen. I artikeln jämförs hur matematiklärare i USA, Hong Kong och Japan använder analogier och visuella hjälpmedel i undervisningen och det visar sig att detta är betydligt vanligare i de två högpresterande asiatiska länderna än i USA. Ett exempel på hur man kan använda analogier är att jämföra lösning av ekvationer med att placera vikter på en balansvåg och förklara att båda sidorna måste balansera varandra. Som visuellt hjälpmedel kan man till exempel rita en våg på svarta tavlan, eller rentav placera en våg i klassrummet. Jag vet inte hur mycket analogianvändandet förklarar av skillnaderna mellan USA och Japan/Hong Kong i matematikkunskaper. En korrelation behöver ju som bekant inte innebära ett orsakssamband. Men kanske ligger det något i det.

Eventuellt dags att reformera USAs matematikundervisning således och kanske finns framtiden för de amerikanska eleverna i en lila plastlåda? I så fall kanske i den låda som marknadsförs av Neil Bush - presidentens bror – som driver ett företag, Ignite Learning, som tillverkar datorbaserade undervisningsverktyg och vars produkt används i 2 300 av USAs 85 000 offentliga skolor. New York Times hade en artikel om det igår.

Från den lila lådan som Bush-brorsan säljer, kommer filmklipp och animationer. Filmerna är av lite olika slag, ibland med seriefigurer som rappar fram de fakta som eleverna förväntas lära sig. Den senaste modulen som företaget tagit fram är just matematik. Innehållet ska motsvara hela läroplanen och enligt företaget så är det naturligtvis mer effektivt än den traditionella undervisningen. ”Vi måste underhålla dem, annars förlorar vi dem” säger en lärare i New York Times-artikeln. På företagets hemsida vittnar lärare om att man till och med har kunnat slänga ut textböckerna helt och hållet i vissa ämnen.

Utveckling av pedagogik och teknik är nog bra. Redan på min tid i mellanstadiet hade vi mutlimediapresentationer: Otaliga diabildsserier från Pogo Pedagog och program på rullband från UR, med tillhörande stenciler. Och det var säkert bra. Kan däremot inte påminna mig att vi någonsin hade något sådant under matematiktimmarna, vilket förmodligen inte hade varit skadligt det heller. Men att ersätta läroböcker med datorbaserad undervisning helt och hållet tror jag inte är framtiden. Även om videorna är rätt underhållande! En bild säger mer än tusen ord sägs det, vilket Scienceartikeln om matematikundervisning ger visst stöd för, men läsning är och förblir otvivelaktigt ett väldigt effektivt sätt att tillägna sig och förmedla kunskaper. Och det behöver man nog träna på redan tidigt. Om man kommer till gymnasiet eller högskolan och är van vid att få allting serverat i form av musikvideos kan det nog bli rätt jobbigt. Och att läsa vetenskapliga artiklar är inte alltid så roligt, det heller.

...
Och så till sist... en liten video från Ignite Learning: "Scientists accomplish"



Referens:
1. Richland LE, Zur O, Holyoak KJ (2007) Cognitive supports for analogies in the mathematics classroom. Science 316: 1128-1129.

1 kommentar:

Malin Sandström sa...

Möjligtvis kan det vara farligt att likställa pedagogik med underhållning. Att ge elever/studenter hjälp att visualisera problem genom analogier tror jag absolut på - det är oftast lättare att lösa ett problem som man kan "hålla i huvudet" och att se det framför sig funkar åminstone för mig.

Att satsa på att göra matematiken underhållande kan vara både bra och dåligt. Det finns många roliga saker man kan räkna på, men om man inriktar sig främst på underhållande filmsnuttar och serier är jag rädd att kunskaperna inte fastnar...

Fattar man är det roligt. Men bara för att det är roligt är det inte säkert att man fattar.