Postmodernism på Riksantikvarieämbetet?

Det pågår en intressant debatt om Riksantikvarieämbetets (RAÄ) nya informationsskyltar vid Ales stenar i Skåne.

I tidningar (bl.a. DN och Sydsvenskan) och i radio har det rapporterats att amatörforskaren Bob Lind äntligen har fått upprättelse efter en tio år lång kamp för sin tolkning att Ales stenar konstruerades som en kombinerad kalender och solur från bronsåldern. Något som den etablerade forskarvärlden hela tiden avvisat som pseudovetenskap, men som Bob Lind har stridit för med näbbar och klor under många år. Inte minst emot RAÄ. Vad jag förstår så har Bob Linds teorier aldrig publicerats vetenskapligt eller fått något erkännande från professionella arkeologer. Inte förrän nu, då RAÄ plötsligt har jämställt Bob Linds kalenderhypotes med den etablerade förklaringen, att Ales stenar var i första hand en gravplats från senare datum. Den omdebatterade informationsskylten (en av totalt fyra skyltar) finns här och vad jag kan se tar man inte ställning för eller emot någon av de två hypoteserna. Med tanke på den långa striden och med tanke på att Ales stenar är ett av de allra mest kända arkeologiska platserna i Sverige får man anta att det knappast är någon sommarjobbare som har knåpat ihop skyltarna, utan att det verkligen handlar om ett officiellt ställningstagande från RAÄ om Ales stenar.

Bloggaren och arkeologen Martin Rundkvist har gått i taket och skriver att de nya skyltarna är en form av postmodern relativism, där alla tolkningar är lika bra. På Arkeologiforum är kritiken också hård och DN har intervjuat ett par arkeologiprofessorer som instämmer i kritiken. På RAÄs egen blogg finns skyltarna publicerade, men i övrigt kommenterar man inte debatten.

Jag kan inte mycket om själva sakfrågan och det vore ju förmätet att tro att jag vet bättre än RAÄ, som rimligen som central myndighet sitter på kompetens nog att bedöma vad som är vetenskapligt väl grundat, men jag konstaterar att Bob Linds hypoteser inte verkar vara accepterade någonstans bland professionella arkeologer utanför Riksantikvarieämbetet och att hans övriga meriter som privatforskare sträcker sig till diverse stolligheter om de upptrampade cirklarna i sädesfälten på 90-talet.

Debatten är i alla fall intressant. ”Man har inget företräde bara för att man forskar på ett universitet”, säger Ewa Bergdahl på RAÄ enligt DN. Högste chefen, Riksantikvarie Inger Liliequist säger i samma tidning att ”Vi lyfter fram både hembygdsforskare och amatörforskare. Men det är ingenting som jämställs med den beprövade forskningen. Om det har uppfattats så får vi försöka rätta till informationen”. Om det handlar om amatörforskare som får sina resultat accepterade håller jag med om att man inte ska ge deras hypoteser mindre uppmärksamhet, men det förefaller som att det i det här fallet är postmodernismen som drabbat RAÄ, snarare än att det är nya hållbara vetenskapliga belägg som har gjort att man ändrat uppfattning. Debatten lär inte vara slut än i alla fall.