Kräsenhet hos barn är ärftligt

Svenska dagbladet skriver att en kinkgen kan förklara varför barn inte vill äta viss mat. Det är en missuppfattning att det skulle bero på en enda gen. Det som studien visat är att beteendet att inte vilja äta vissa födoämnen är ärftligt. Det har man visat genom att jämföra ett stort antal tvillingpar, både tvåäggstvillingar och enäggstvillingar. Tvillingpar är mycket användbara för att ta reda på hur stor del av en egenskap som beror på arv och hur stor del som beror på miljö. Detta beror på att enäggstvillingar är genetiskt identiska och tvåäggstvillingar i genomsnitt har hälften av sina gener identiska genom nedärvning precis som vanliga syskon. Om enäggstvillingar är mer lika varandra i en egenskap än vad tvåäggstvillingar är så kan man därför dra slutsatsen att egenskapen till viss är ärftlig. Man kan även räkna ut ett mått på ärftligheten som kallas heritabilitet. I det här fallet var heritabiliteten 78% vilket är högt. Den här genetiska beräkningen kan man göra bara genom att jämföra mätbara egenskaper och man behöver allstå inte undersöka individernas DNA. För att hitta vilka gener som är inblandade behöver man däremot använda DNA från ett stort antal individer men det har man inte gjort i den här studien. Man har alltså inte alls identifierat en viss gen. Troligen finns det flera gener som är inblandade. För att ta reda på vilka dessa gener är krävs ytterligare omfattande undersökningar. Den goda nyheten är att eftersom en så stor andel av egenskapen beror på arv så är det lättare att hitta gener än om bara en liten del hade kunnat förklaras av arv och det mesta av miljön.

Referens
Cooke LJ, Haworth CMA, Wardle J. Genetic and environmental influences on children´s food neophobia. Am J Clin Nutr 2007; 86:428-33