Färre universitet- nordisk trend

Diskussionen i Sverige om att man borde ha färre universitet är en del av en nordisk trend just nu. En norsk utredning föreslår en minskning från dagens 38 till 8-10 lärosäten i Norge. Rektor Agneta Bladh som är en av ledamöterna i utredningen skrev om det på Brännpunkt i Svd i förra veckan. Mer om utredningen kan man läsa här. Tidigare har Danmark gjort slag i saken och slagit samman många av sina högskolor och universitet.

Den norska utredningen föreslår inte bara sammanslagningar av lärosäten utan också tex att all forskarutbildning ska ske i forskarskolor. Det tror jag är en väldigt bra idé. Det skulle leda till att fler doktorander fick inspiration och känsla av att finnas i ett sammanhang. 

Mer om rättvisa - Lotta ut forskningspengar?!

I en av vetenskapsrådets nättidningar, Tentakel, har en Lundadocent vid namn Hans Henrik Bruun skrivit ett intressant debattinlägg om forskningsfinansiering.

I korthet går förslaget ut på att eftersom slumpen inte är orättvis så vore det bättre, rimligare och effektivare att endast göra en kvalitetsgranskning av alla inkomna ansökningar, och alla de som passerar nålsögat får sedan delta i en utlottning av forskningsanslagen.

Kommentarerna varierar från uttalat stöd till förslaget, till påpekande om att slumpen har ett ganska stort inflytande idag också, och att det inte alls är önskvärt.

Man kan, naturligtvis, komma med massor av giltiga och relevanta invändningar mot förslaget, och det finns det säkert en gång professorer som kommer att göra det också, men det viktiga budskapet är ju förstås att många, särskilt yngre, forskare är oerhört frustrerade över hur processen för att ansöka om forskningsanslagen fungerar, hur mycket tid och kraft som läggs ner på att skriva ansökningar som ändå inte genererar anslag. Tid och energi som kunde gått till forskning istället. Min slutsats är att v nog behöver en ordentlig och förutsättningslös debatt om hur forskningsanslag ska utdelas, och denna debatt bör ske både inom akademien och politiken, och helst i gränsytan mellan de båda.

För övrigt noterar jag att Tentakel också utropar kvinnorna till förlorarna i 2007 års ansökningsomgång. Huvudsekreteraren för naturvetenskap och teknink konstaterar att fördelningen är så ojämn att man måste titta närmare på varför det ser ut så här.

Publicera samma resultat flera gånger

Mounir Errami och Harold Garner från Texas har gjort en intressant undersökning om dubbla publiceringar som presenteras i senaste numret av nature. De har sökt igenom databaser för vetenskapliga tidskrifter med hjälp av ett automatiskt textigenkänningsverktyg för att hitta artiklar som är väldigt lika varandra. De flesta av de artiklar som är väldigt lika varandra har delvis samma författare och många är publicerade kort tid efter varandra. Förklaringen är att författarna skickat in i princip samma manuskript till olika tidskrifter samtidigt (något man inte får göra). Anledningen till att göra detta är att på ett oetiskt sätt få fler publikationer. Fler publikationer vill man ha därför att antalet publikationer gör det lättare för en forskare att få jobb och att få pengar till sin forskning. De upptäckte också fall där det var olika författare (alltså plagiat) och där hade det gått längre tid mellan publiceringarna. De flesta av de fall de bekräftat genom en manuell läsning av manuskripten var tidigare oupptäckta. 

Referens

Errami m, Garner H. A tale of two citations. Nature 451, 397-399.

Det handlar inte bara om pengar

"Economic man" var ett begrepp som jag hade ganska svårt att ta till mig när jag en höst för länge sen tillfälligt lämnade kemin och geovetenskapen och istället ägnade mina studier åt ekonomi och etik. Jag, och många andra av de naturvetare som läste kursen samtidigt som jag, tyckte att hela iden om människan som en "economic man" som i varje given situation fattar det ekonomiskt mest rationella beslutet var, mycket svår att acceptera. (Möjligen berodde vår skepsis på insikten att vi inte alltid själva var så ekonomiskt rationella...).

Det blev en del diskussioner om saken och våra föreläsare erkände utan vidare omsvep att förutsättningen om" economic man" är en modell som inte alltid stämmer överens med det vi kan observera i verkligheten. Men eftersom det var meningen att vi skulle lära oss grunderna i nationalekonomisk teori blev vi stoppade när vi förirrade oss alltför lång in i diskussionen om vad som verkligen är rationellt i en given situation. Men, det finns andra som funderat kring detta.

Det som kan tyckas som ett irrationellt beteende i dagens kontext kan ha varit ett synnerligen rationellt handlingsalternativ i dåtidens samlar- och jägarsamhällen. Och även om evolutionen påstås gå fortare nu, så verkar det som om mänskligheten inte riktigt hängt med i det här avseendet. Beteendekonomer (tror jag är den korrekta termen på svenska, rätta mig om jag har fel) har studerat hur människor värderar ekonmisk vinning i relation till det psykologiska rättvisebegreppet.

Spelteori, och i det här fallet, ultimatumspelet har använts för att testa människors rationalitet i följande situation: Du ges $100 som du ska dela upp mellan dig och din spelpartner. Oavsett hur du delar, så kommer du och din spelpartner, att vara rikare än innan, förutsatt att ditt bud accepteras. Om din spelpartner fattar ett helt ekonomiskt rationellt beslut så ska han tacka ja till alla bud, eftersom alla möjliga delningar gör honom rikare än innan. Forskningen visar dock att delningsförslag som avviker för mycket från en 70-30%-delning oftast avvisas, därför att de uppfattas som orättvisa.

Och dett menar man skulle vara en rest från en tid då samhällena var mindre, och människor var mer beroende av varandra, och av att kunna lita på varandra. "Jag hjälper dig när jag kan, men bara om jag är säker på att du hjälper mig när du kan." Och forskningen verkar visa att rättvisebegreppet sitter hårt och djupt i våra hjärnor. Tusentals experimentella försök på västerlänningar visar tydligt att vi känner oss orättvist behandlade om vi uppfattar erbjudandet som för lågt. Samma sak, men med större spridning visar sig också i andra populationer. Rättvisa tycks också vara ett viktigt begrepp för schimpanser och kapucinapor, vilket forskare vid Emory University har visat.

Resultatet har tolkats som att alla primater (inklusive människan) har utvecklat en känsla för rättvisa som är helt rationell, eftersom bara en samhällsstruktur som uppfattas som rättvis kan leda till ett socialt harmoniskt samhälle, åtminstone i de gamla samlar-jägarsamhällena, fripassagerarbeteenden definitivt inte belönades.

Själv tycker jag att det vore intressant att veta om det blir någon skillnad i resultat beroende på vilken summa det handlar om. Att säga nej till fördelningen 90-10% är ju en sak om totalsumman är $100 eller $100 000. Men jag gissar också att det kan bli skillnad i resultat om försökspersonerna vet att det är en hypotetsisk situtation, jämfört med om man faktiskt får de pengar man säger ja till - jag har en känsla av att det här kan vara ett exempel där det är skillnad på teori och praktik.

Några referenser, och källor:

Scientific American

van Wolkenten, M., Brosnan, S.F., de Waal, F.B. Proc Natl Acad Sci U S A. 2007, 104(47):18854-9.

Brosnan, S.F., Jones, O.D., Lambeth, S.P., Mareno, M.C., Richardson, A.S., Schapiro, S.J. Curr Biol. 2007 17(19):1704-7.

Brosnan, S. F., Freeman, C., and de Waal, F. B. M. Am J Primatol. 2006, 68(7):713-24.

Mikrober gör nytt s.k biobränsle

I årets första nummer av Science finns en artikel som försöker sig på att avgöra hur miljövänliga s.k. biobränslen egentligen är. Där konstaterar man bland annat att att etanol från majs, sockerbetor, råg, potatis och sockerrör är dåliga alternativ medan etanol från cellulosa (vilket i almänhet innebär restprodukter) är ett "grönt" alternativ.

I det ljuset blir det extra intressant att analysera nyheten från Washington University i St Louis om butanolframställning. Butanol, en alkohol med en lite längre kolkedja än etanol, har klara fördelar över etanolen. Den korroderar i mindre utsträckning och har dessutom har ett högre energivärde än etanol. Precis som för etanol handlar det dock om tillsats till vanlig bensin.

Forskarna på Washington University och deras samarbetspartners har kunnat framställa butanol från restprodukter (ironiskt nog restprodukter från processen att konvertera majs till etanol). Dessa restprodukter har högt cellulosainnehåll och är därför svårt att bryta ner. Genom att använda en blandning av tusentals olika mikroorganismer, kan man effektivt bryta ner majsfibrer till butyrat, som sedan relativt enkelt kan omvandlas till butanol. Genom att optimera olika miljöfaktorer som temperatur och pH kan nedbrytningsprocessen styras till olika slutprodukter, vilket förstås ökar potentialen för andra användningsområden.

Så hur bra är då butanol som biobränsle? Ja, sannolikt gäller ungefär samma slutsats för butanol som för etanol, dvs om man kan framställa den från resttprodukter är den antagligen OK. men man kan fråga sig om DuPonts och BPs samarbete med Britsh Sugar om att introducera butanolbränsle framställt från sockerbetor är det smartaste draget? Å andra sidan kan man tycka att det är framsteg att också oljebolagen tittar på andra alternativ än de rent fossilbaserade. Tiden lär utvisa hur det går för butanolen.

Källor:
Scharlemann JPW & Laurance WF. 2008. How Green Are Biofuels? Science 319: 43-44.
Washington University i St Louis

Uppdatering:
Forskarbloggen skriver mer om innehållet i Scienceartikeln

Postdokar är inte studenter ...

... menar Regeringrätten. Fallet som beskrivs i en artikel i sydsvenskan handlar om en ungersk postdok i Lund som hade ett stipendium som försörjning. Första året i Sverige fick familjen barnbidrag för sin son men sedan ansåg försäkringskassan att mannen borde betraktas som studerande eftersom han hade stipendium och slutade därför betala ut barnbidrag (utländska studenter har inte rätt till barnbidrag i Sverige). Nu har regeringsrätten fastslagit att mannen inte kan räknas som studerande och därför har rätt till barnbidrag.

Koldioxidens vänner

SLUs nya reklamkampanj ”Utan riktiga fakta kan man påstå vad som helst” har fått gott om uppmärksamhet redan innan den drar igång på allvar på måndag den 14 januari. Det kommer bland annat att annonseras i dagspress och i tunnelbanan. På Youtube finns redan några reklamfilmer från den fiktiva organisationen ”koldioxidens vänner”, där koldioxidmannen – skådespelaren (och min egen gamle klasskompis från högstadiet) Robin Stegmar – håller brandtal för koldioxidens främjande.



Det verkar som att varenda bloggare i Sverige redan har hunnit tycka till om kampanjen. Några är positiva, andra negativa. Något som slår mig när jag läser kommentarerna är att det verkar som att många har uppfattat det som att SLUs kampanj handlar om att bilda opinion om växthuseffekten, när det i själva verket rör sig om reklam för SLU. ”Utan riktiga fakta kan man påstå vad som helst” ska enligt SLU själva sätta fokus på SLUs viktiga roll i forskning om klimat och naturresurser och visa hur viktigt det är att klimatdebatten bygger på vetenskapligt underbyggda fakta. Det primära målet är att profilera SLU och göra utbildningen och forskningen känd för omvärlden. Med tanke på uppmärksamheten hittills så verkar det som att man lyckats med att tränga igenom mediebruset i alla fall.

Nature Geoscience

Nature Geoscience har kommit ut med sitt första nummer under januari. Man satsar på att publicera toppartiklar inom hela det geovetenskapliga området, med en utgåva per månad. Det verkar kunna bli en intressant tidskrift. I en artikel har författarna använt Nd-isotoper för att studera vattenströmmar under de senaste 15 miljoner åren. I en annan artikel spekuleras det i om ett ovanligt stort antal metoritnedslag runt 470 miljoner år sedan, under ordovicium, bidrog till en snabb diversifiering av faunan under samma period. Man rapporterar också att observationer tyder på att det tropiska klimatbältet runt ekvatorn har blivit bredare de senaste decennierna, vilket stämmer väl överens med klimatmodeller. I yttrligare en intressant artikel rapporterar man om förändringar i havsytenivå på 1,6 meter per århundrade under den senaste interglaciala perioden för drygt 100 000 år sedan och man kan dra paralleller till nutid eftersom temperaturförändringarna då var jämförbara med de som klimatmodellerna förutspår.

Hoppas fortsättningen blir lika intressant som det första numret!

Politik och vetenskap

Ingen kan vid det här laget ha missat att det drar ihop sig inför det amerikanska presidentvalet i höst. Många följer ivrigt utvecklingen för den påverkan presidenten kan ha på resten av världen. Men även inom vetenskapen följs valet. Inte så mycket för att presidenten påverkar vetenskapen direkt, men vem som sitter i Vita Huset kan ha ett stort inflytande på hur mycket forskningsmedel som finns till olika områden, men också i vilken grad vetenskapliga rön tas i beaktande i frågor som tex utbildningspolitik och global uppvärmning mm. Bush har tex haft en stark negativ påverkan på stamcellsforskningen. En president som är positivt inställd till vetenskap kan också göra en stor skillnad. Det är inte bara mängden pengar som räknas, utan även attityd och politik. En het fråga inom vetenskapen är tex visumreglerna för forskning i USA som är så komplicerade att de avskräcker många från att ta sig dit.

I Science har man nyligen gått igenom alla viktigare presidentkandidaterna för att försöka reda ut hur deras vetenskapliga syn ser ut och vilken vetenskapspolitik de kan tänkas föra. Man har talat med de olika kampanjerna, kandidaternas medarbetare, kollegor och man har tittat på hur de skött sig tidigare. Ibland är det stor skillnad på vad som sägs och vad som görs. Talande är att ingen av kandidaterna ville ge tid åt Science att själva diskutera vetenskapsfrågor. En mycket kort sammanfattning följer nedan för dem som inte kan/orkar läsa artiklarna själva.

Hittills är Hillary Clinton (D) den enda kandidat som presenterat en vetenskapspolicy. Hon har tagit in många av sin makes gamla rådgivare för detta. Det är en policy som fokuserar på "reducing the country's dependence on foreign oil, responding to climate change, and reversing what Clinton calls the Bush Administration's 'assault on science' ". Mycket extra medel föreslås till NIH, NASA och en ny fond för forskning och utveckling inom grön energi. "Good luck finding room in the R&D budget for all of that", säger en kommentator.

Också John Edwards (D) vill ge ventenskapen en starkare roll genom att lyfta fram den vetenskaplige rådgivaren samt att "eliminate political litmus tests for government scientists". Han har vunnit stöd av Friends of the Earth för att han vill införa ett cap-and-trade-system för växthusgasutsläpp och vill minska utsläppen med 80% till 2050 utan att bygga ut kärnkraften. Han vill också ge mer pengar till NIH. Många forskare är dock skeptiska till hur han under sin tid som advokat vann mångmiljonbelopp till hjärnskadade barn på vad som anses vetenskapligt lösa grunder.

Rudolph Guiliani (R) har aktivt avrått sina medarbetare att tala med Science om vetenskapspolicy, men hans karriär i New York visar att han är "a pragmatist with a quick grasp of issues, a lover of statistics, and a firm believer that most tasks can be done better by private institutions than by government". Och han får goda betyg från ordföranden för NY Academy of Sciences. Han har kritiserats under valkampanjen för att använda statistik på ett inte alltid hederligt vis.

Mike Huckabee (R) har inte heller någon uttalad vetenskapspolicy, men trots att han är starkt konservativ i sina uttalanden har han ofta hållit sig i mitten när det gäller handling. "Take a strong stance but don't impose your views on others" är en ledstjärna för honom. Hälsofrågor ligger honom varmt om hjärtat, och han kommer att satsa mer pengar på friskvård. Han har kritiserat för sin slappa miljöpolicy som governör, men har på senare tiden skiftat fokus lite och menar att "Our responsibility to God means that we have to be good stewards of this Earth".

John McCain (R) "doesn't have any scientific training or expertise. But he trusts the experts." Han har gjort miljön till en huvudfråga i sin kampanj, men verkar inte ha någon uttalad policy i andra områden. Han kritiseras för "waffling" om kreationsm, där han ursprungligen anslöt sig till "teach-the-controversy"-lägret, men nu menar han att kreationism "troligen" inte hör hemma i vetenskapsundervisningen.

Barack Obama (D) beskrivs som en politiker som lyssnar på vetenskaplig expertis. Hans kampanj lovar att hans politik skall vara baserad på "facts and evidence". Han vill satsa pengar på grundforskning och vill satsa pengar på ökad undervisning inom vetenskap för unga. en del av det här beskrivs som "a number of lofty science policy goals that might be difficult to achieve in that real world, however." Han vill satsa 150 G$ på grön energi, men har kritiserats för att göra stora eftergifter för kolindustrin i sin hemstat.

Mitt Romney (R) talar mycket om sitt motstånd mot stamcellsforskning och dubier om klimatförändringarna, men det är en stor skillnad mot hur det lät när han var guvernör för den tekniktäta staten Massachusetts då han samarbetade med biotekföretag och forskningsuniversitet (tex MIT) och talade om "unleashing the power of research". "Romney talked the talk [...] And he walked the walk." När hans presidentkampanj drog igång 2005 så bytte han fot och drog sig ur tidigare löften. Romney väntas satsa mer pengar på undervisning och vill starta ett "Manhattan-projekt" om energiförnyelse.


PS: För den bästa bevakningen på svenska om valet i USA, vänd er till amerikanskpolitik.se.

Andra bloggar om: vetenskap, politik, USA, USA-valet, Hillary Clinton, John Edwards, Rudolph Guiliani, Mike Huckabee, John McCain, Barack Obama, Mitt Romney. Intressant?

Vad har du ändrat uppfattning om?

Gott nytt år alla läsare!

Så här dags, i brytningen mellan det nya och gamla året, när man behöver skaka ner julmaten och starta igång hjärnan igen brukar Edge publicera sin nyårsfråga till vetenskapsmän och tänkare, mestadels amerikaner. Frågorna är ofta till synes enkla, men tankeväckande. Årets fråga är den i rubriken: Vad har du ändrat uppfattning om?

Bland de intressanta svaren finns Anton Zeilinger, kvantinformatiker från Wien, som inte längre tycker att det han gör är värdelöst:

When journalists asked me about 20 years ago what the use of my research is, I proudly told them that it has no use whatsoever. I saw an analog to the usefulness of astronomy or of a Beethoven symphony. [...] When journalists ask me today what the use of my research is I proudly tell them of my conviction that we well have a full quantum information technology in the future

Sean Carroll, fysiker och bloggare på Cosmic Variance, har ändrat uppfattning om det vetenskapliga etablissemanget:

Growing up as a young proto-scientist, I was always strongly anti-establishmentarian, looking forward to overthrowing the System as our generation's new Galileo. Now I spend a substantial fraction of my time explaining and defending the status quo to outsiders. It's very depressing. [...]
[There is] an unhealthy brand of skepticism, proceeding from ignorance rather than expertise, which insists that any consensus must flow from a reluctance to face up to the truth, rather than an appreciation of the evidence.

Tidigare frågor har varit bland annat "Vad tror du är sant även om du inte kan bevisa det?", "Vilka frågor har försvunnit?" och förra årets "Vad är du optimistisk om?".

Men, vad har ni läsare ändrat uppfattning om?