Politik och vetenskap

Ingen kan vid det här laget ha missat att det drar ihop sig inför det amerikanska presidentvalet i höst. Många följer ivrigt utvecklingen för den påverkan presidenten kan ha på resten av världen. Men även inom vetenskapen följs valet. Inte så mycket för att presidenten påverkar vetenskapen direkt, men vem som sitter i Vita Huset kan ha ett stort inflytande på hur mycket forskningsmedel som finns till olika områden, men också i vilken grad vetenskapliga rön tas i beaktande i frågor som tex utbildningspolitik och global uppvärmning mm. Bush har tex haft en stark negativ påverkan på stamcellsforskningen. En president som är positivt inställd till vetenskap kan också göra en stor skillnad. Det är inte bara mängden pengar som räknas, utan även attityd och politik. En het fråga inom vetenskapen är tex visumreglerna för forskning i USA som är så komplicerade att de avskräcker många från att ta sig dit.

I Science har man nyligen gått igenom alla viktigare presidentkandidaterna för att försöka reda ut hur deras vetenskapliga syn ser ut och vilken vetenskapspolitik de kan tänkas föra. Man har talat med de olika kampanjerna, kandidaternas medarbetare, kollegor och man har tittat på hur de skött sig tidigare. Ibland är det stor skillnad på vad som sägs och vad som görs. Talande är att ingen av kandidaterna ville ge tid åt Science att själva diskutera vetenskapsfrågor. En mycket kort sammanfattning följer nedan för dem som inte kan/orkar läsa artiklarna själva.

Hittills är Hillary Clinton (D) den enda kandidat som presenterat en vetenskapspolicy. Hon har tagit in många av sin makes gamla rådgivare för detta. Det är en policy som fokuserar på "reducing the country's dependence on foreign oil, responding to climate change, and reversing what Clinton calls the Bush Administration's 'assault on science' ". Mycket extra medel föreslås till NIH, NASA och en ny fond för forskning och utveckling inom grön energi. "Good luck finding room in the R&D budget for all of that", säger en kommentator.

Också John Edwards (D) vill ge ventenskapen en starkare roll genom att lyfta fram den vetenskaplige rådgivaren samt att "eliminate political litmus tests for government scientists". Han har vunnit stöd av Friends of the Earth för att han vill införa ett cap-and-trade-system för växthusgasutsläpp och vill minska utsläppen med 80% till 2050 utan att bygga ut kärnkraften. Han vill också ge mer pengar till NIH. Många forskare är dock skeptiska till hur han under sin tid som advokat vann mångmiljonbelopp till hjärnskadade barn på vad som anses vetenskapligt lösa grunder.

Rudolph Guiliani (R) har aktivt avrått sina medarbetare att tala med Science om vetenskapspolicy, men hans karriär i New York visar att han är "a pragmatist with a quick grasp of issues, a lover of statistics, and a firm believer that most tasks can be done better by private institutions than by government". Och han får goda betyg från ordföranden för NY Academy of Sciences. Han har kritiserats under valkampanjen för att använda statistik på ett inte alltid hederligt vis.

Mike Huckabee (R) har inte heller någon uttalad vetenskapspolicy, men trots att han är starkt konservativ i sina uttalanden har han ofta hållit sig i mitten när det gäller handling. "Take a strong stance but don't impose your views on others" är en ledstjärna för honom. Hälsofrågor ligger honom varmt om hjärtat, och han kommer att satsa mer pengar på friskvård. Han har kritiserat för sin slappa miljöpolicy som governör, men har på senare tiden skiftat fokus lite och menar att "Our responsibility to God means that we have to be good stewards of this Earth".

John McCain (R) "doesn't have any scientific training or expertise. But he trusts the experts." Han har gjort miljön till en huvudfråga i sin kampanj, men verkar inte ha någon uttalad policy i andra områden. Han kritiseras för "waffling" om kreationsm, där han ursprungligen anslöt sig till "teach-the-controversy"-lägret, men nu menar han att kreationism "troligen" inte hör hemma i vetenskapsundervisningen.

Barack Obama (D) beskrivs som en politiker som lyssnar på vetenskaplig expertis. Hans kampanj lovar att hans politik skall vara baserad på "facts and evidence". Han vill satsa pengar på grundforskning och vill satsa pengar på ökad undervisning inom vetenskap för unga. en del av det här beskrivs som "a number of lofty science policy goals that might be difficult to achieve in that real world, however." Han vill satsa 150 G$ på grön energi, men har kritiserats för att göra stora eftergifter för kolindustrin i sin hemstat.

Mitt Romney (R) talar mycket om sitt motstånd mot stamcellsforskning och dubier om klimatförändringarna, men det är en stor skillnad mot hur det lät när han var guvernör för den tekniktäta staten Massachusetts då han samarbetade med biotekföretag och forskningsuniversitet (tex MIT) och talade om "unleashing the power of research". "Romney talked the talk [...] And he walked the walk." När hans presidentkampanj drog igång 2005 så bytte han fot och drog sig ur tidigare löften. Romney väntas satsa mer pengar på undervisning och vill starta ett "Manhattan-projekt" om energiförnyelse.


PS: För den bästa bevakningen på svenska om valet i USA, vänd er till amerikanskpolitik.se.

Andra bloggar om: vetenskap, politik, USA, USA-valet, Hillary Clinton, John Edwards, Rudolph Guiliani, Mike Huckabee, John McCain, Barack Obama, Mitt Romney. Intressant?