Mikrober gör nytt s.k biobränsle

I årets första nummer av Science finns en artikel som försöker sig på att avgöra hur miljövänliga s.k. biobränslen egentligen är. Där konstaterar man bland annat att att etanol från majs, sockerbetor, råg, potatis och sockerrör är dåliga alternativ medan etanol från cellulosa (vilket i almänhet innebär restprodukter) är ett "grönt" alternativ.

I det ljuset blir det extra intressant att analysera nyheten från Washington University i St Louis om butanolframställning. Butanol, en alkohol med en lite längre kolkedja än etanol, har klara fördelar över etanolen. Den korroderar i mindre utsträckning och har dessutom har ett högre energivärde än etanol. Precis som för etanol handlar det dock om tillsats till vanlig bensin.

Forskarna på Washington University och deras samarbetspartners har kunnat framställa butanol från restprodukter (ironiskt nog restprodukter från processen att konvertera majs till etanol). Dessa restprodukter har högt cellulosainnehåll och är därför svårt att bryta ner. Genom att använda en blandning av tusentals olika mikroorganismer, kan man effektivt bryta ner majsfibrer till butyrat, som sedan relativt enkelt kan omvandlas till butanol. Genom att optimera olika miljöfaktorer som temperatur och pH kan nedbrytningsprocessen styras till olika slutprodukter, vilket förstås ökar potentialen för andra användningsområden.

Så hur bra är då butanol som biobränsle? Ja, sannolikt gäller ungefär samma slutsats för butanol som för etanol, dvs om man kan framställa den från resttprodukter är den antagligen OK. men man kan fråga sig om DuPonts och BPs samarbete med Britsh Sugar om att introducera butanolbränsle framställt från sockerbetor är det smartaste draget? Å andra sidan kan man tycka att det är framsteg att också oljebolagen tittar på andra alternativ än de rent fossilbaserade. Tiden lär utvisa hur det går för butanolen.

Källor:
Scharlemann JPW & Laurance WF. 2008. How Green Are Biofuels? Science 319: 43-44.
Washington University i St Louis

Uppdatering:
Forskarbloggen skriver mer om innehållet i Scienceartikeln