Det handlar inte bara om pengar
"Economic man" var ett begrepp som jag hade ganska svårt att ta till mig när jag en höst för länge sen tillfälligt lämnade kemin och geovetenskapen och istället ägnade mina studier åt ekonomi och etik. Jag, och många andra av de naturvetare som läste kursen samtidigt som jag, tyckte att hela iden om människan som en "economic man" som i varje given situation fattar det ekonomiskt mest rationella beslutet var, mycket svår att acceptera. (Möjligen berodde vår skepsis på insikten att vi inte alltid själva var så ekonomiskt rationella...).
Det blev en del diskussioner om saken och våra föreläsare erkände utan vidare omsvep att förutsättningen om" economic man" är en modell som inte alltid stämmer överens med det vi kan observera i verkligheten. Men eftersom det var meningen att vi skulle lära oss grunderna i nationalekonomisk teori blev vi stoppade när vi förirrade oss alltför lång in i diskussionen om vad som verkligen är rationellt i en given situation. Men, det finns andra som funderat kring detta.
Det som kan tyckas som ett irrationellt beteende i dagens kontext kan ha varit ett synnerligen rationellt handlingsalternativ i dåtidens samlar- och jägarsamhällen. Och även om evolutionen påstås gå fortare nu, så verkar det som om mänskligheten inte riktigt hängt med i det här avseendet. Beteendekonomer (tror jag är den korrekta termen på svenska, rätta mig om jag har fel) har studerat hur människor värderar ekonmisk vinning i relation till det psykologiska rättvisebegreppet.
Spelteori, och i det här fallet, ultimatumspelet har använts för att testa människors rationalitet i följande situation: Du ges $100 som du ska dela upp mellan dig och din spelpartner. Oavsett hur du delar, så kommer du och din spelpartner, att vara rikare än innan, förutsatt att ditt bud accepteras. Om din spelpartner fattar ett helt ekonomiskt rationellt beslut så ska han tacka ja till alla bud, eftersom alla möjliga delningar gör honom rikare än innan. Forskningen visar dock att delningsförslag som avviker för mycket från en 70-30%-delning oftast avvisas, därför att de uppfattas som orättvisa.
Och dett menar man skulle vara en rest från en tid då samhällena var mindre, och människor var mer beroende av varandra, och av att kunna lita på varandra. "Jag hjälper dig när jag kan, men bara om jag är säker på att du hjälper mig när du kan." Och forskningen verkar visa att rättvisebegreppet sitter hårt och djupt i våra hjärnor. Tusentals experimentella försök på västerlänningar visar tydligt att vi känner oss orättvist behandlade om vi uppfattar erbjudandet som för lågt. Samma sak, men med större spridning visar sig också i andra populationer. Rättvisa tycks också vara ett viktigt begrepp för schimpanser och kapucinapor, vilket forskare vid Emory University har visat.
Resultatet har tolkats som att alla primater (inklusive människan) har utvecklat en känsla för rättvisa som är helt rationell, eftersom bara en samhällsstruktur som uppfattas som rättvis kan leda till ett socialt harmoniskt samhälle, åtminstone i de gamla samlar-jägarsamhällena, fripassagerarbeteenden definitivt inte belönades.
Själv tycker jag att det vore intressant att veta om det blir någon skillnad i resultat beroende på vilken summa det handlar om. Att säga nej till fördelningen 90-10% är ju en sak om totalsumman är $100 eller $100 000. Men jag gissar också att det kan bli skillnad i resultat om försökspersonerna vet att det är en hypotetsisk situtation, jämfört med om man faktiskt får de pengar man säger ja till - jag har en känsla av att det här kan vara ett exempel där det är skillnad på teori och praktik.
Några referenser, och källor:
Scientific American
van Wolkenten, M., Brosnan, S.F., de Waal, F.B. Proc Natl Acad Sci U S A. 2007, 104(47):18854-9.
Brosnan, S.F., Jones, O.D., Lambeth, S.P., Mareno, M.C., Richardson, A.S., Schapiro, S.J. Curr Biol. 2007 17(19):1704-7.
Brosnan, S. F., Freeman, C., and de Waal, F. B. M. Am J Primatol. 2006, 68(7):713-24.
2 kommentarer:
Ultimatumspelet. Jag skulle nog vilja påstå att tolkningen att den moderna människan beter sig "irrationellt" i spelet är en både märklig och misstänkt tendentiös tolkning (ekonomer är kända för att vara mer högervridna än andra). Vad tyder på att rättvisa och därmed ett harmoniskt samhälle skulle vara mindre viktigt nuförtiden? Och vem skulle kosta på sig att lita på en vän eller - ännu värre - en arbetsgivare som inte är beredd att dela någorlunda ekonomiskt rättvist?
Det intryck man gör om man accepterar ett underbud är snarare att man är naiv och saknar ryggrad, vilket riskerar att utnyttjas än värre nästa gång personerna emellan. Och kanske inte bara på det ekonomiska området.
aleph: Jag kan förstå din tankegång (även om du själv får stå för påståendet om tendentiös tolkning och att ekonomer är högervridna, jag är säker på att det finns olika uppfattningar om den saken). Själv är jag nyfken på om och i så fall hur olika förutsättningar påverkar utfallet.
T ex som jag nämnde i ursprungstexten hur totalsumman påverkar utfallet. Det kan vara en sak att säga nej till 10 dollar, en helt annan att säga nej till 1000 eller 10 000 dollar.
En annan faktor som man kan tänka sig påverkar utfallet är om det finns utrymme för förhandling eller om det finns utrymme för det första budet, och det bara är detta bud som kan antas eller avvisas.
Och vad beträffar rationaliteten så beror det ju på hur brett perspektiv man har. Det är i någon mening irrationellt att, ur ett strikt ekonomiskt perspektiv, tacka nej till pengar som man erbjuds utan motprestation, medan det kan vara helt rationellt att tacka nej om man vidgar perspektivet utanför det strikt pengamässiga.
Skicka en kommentar