Det handlar inte bara om pengar

"Economic man" var ett begrepp som jag hade ganska svårt att ta till mig när jag en höst för länge sen tillfälligt lämnade kemin och geovetenskapen och istället ägnade mina studier åt ekonomi och etik. Jag, och många andra av de naturvetare som läste kursen samtidigt som jag, tyckte att hela iden om människan som en "economic man" som i varje given situation fattar det ekonomiskt mest rationella beslutet var, mycket svår att acceptera. (Möjligen berodde vår skepsis på insikten att vi inte alltid själva var så ekonomiskt rationella...).

Det blev en del diskussioner om saken och våra föreläsare erkände utan vidare omsvep att förutsättningen om" economic man" är en modell som inte alltid stämmer överens med det vi kan observera i verkligheten. Men eftersom det var meningen att vi skulle lära oss grunderna i nationalekonomisk teori blev vi stoppade när vi förirrade oss alltför lång in i diskussionen om vad som verkligen är rationellt i en given situation. Men, det finns andra som funderat kring detta.

Det som kan tyckas som ett irrationellt beteende i dagens kontext kan ha varit ett synnerligen rationellt handlingsalternativ i dåtidens samlar- och jägarsamhällen. Och även om evolutionen påstås gå fortare nu, så verkar det som om mänskligheten inte riktigt hängt med i det här avseendet. Beteendekonomer (tror jag är den korrekta termen på svenska, rätta mig om jag har fel) har studerat hur människor värderar ekonmisk vinning i relation till det psykologiska rättvisebegreppet.

Spelteori, och i det här fallet, ultimatumspelet har använts för att testa människors rationalitet i följande situation: Du ges $100 som du ska dela upp mellan dig och din spelpartner. Oavsett hur du delar, så kommer du och din spelpartner, att vara rikare än innan, förutsatt att ditt bud accepteras. Om din spelpartner fattar ett helt ekonomiskt rationellt beslut så ska han tacka ja till alla bud, eftersom alla möjliga delningar gör honom rikare än innan. Forskningen visar dock att delningsförslag som avviker för mycket från en 70-30%-delning oftast avvisas, därför att de uppfattas som orättvisa.

Och dett menar man skulle vara en rest från en tid då samhällena var mindre, och människor var mer beroende av varandra, och av att kunna lita på varandra. "Jag hjälper dig när jag kan, men bara om jag är säker på att du hjälper mig när du kan." Och forskningen verkar visa att rättvisebegreppet sitter hårt och djupt i våra hjärnor. Tusentals experimentella försök på västerlänningar visar tydligt att vi känner oss orättvist behandlade om vi uppfattar erbjudandet som för lågt. Samma sak, men med större spridning visar sig också i andra populationer. Rättvisa tycks också vara ett viktigt begrepp för schimpanser och kapucinapor, vilket forskare vid Emory University har visat.

Resultatet har tolkats som att alla primater (inklusive människan) har utvecklat en känsla för rättvisa som är helt rationell, eftersom bara en samhällsstruktur som uppfattas som rättvis kan leda till ett socialt harmoniskt samhälle, åtminstone i de gamla samlar-jägarsamhällena, fripassagerarbeteenden definitivt inte belönades.

Själv tycker jag att det vore intressant att veta om det blir någon skillnad i resultat beroende på vilken summa det handlar om. Att säga nej till fördelningen 90-10% är ju en sak om totalsumman är $100 eller $100 000. Men jag gissar också att det kan bli skillnad i resultat om försökspersonerna vet att det är en hypotetsisk situtation, jämfört med om man faktiskt får de pengar man säger ja till - jag har en känsla av att det här kan vara ett exempel där det är skillnad på teori och praktik.

Några referenser, och källor:

Scientific American

van Wolkenten, M., Brosnan, S.F., de Waal, F.B. Proc Natl Acad Sci U S A. 2007, 104(47):18854-9.

Brosnan, S.F., Jones, O.D., Lambeth, S.P., Mareno, M.C., Richardson, A.S., Schapiro, S.J. Curr Biol. 2007 17(19):1704-7.

Brosnan, S. F., Freeman, C., and de Waal, F. B. M. Am J Primatol. 2006, 68(7):713-24.