25 juni, 2007

Betyg?

Hanne Kjöller är inne på en av mina käpphästar; betyg som urvalsinstrument. Jag har tidigare skrivit om min syn på detta. Betygen fungerar inte för att välja ut vem som skall komma in på sina valda utbildningar! Anledningen är enkel; det finns inget tillräckligt bra sätt att sätta betyg som rättvist bedömer elevernas kunskaper. Det nuvarande systemet är kanske ett av de sämsta som prövats. När varje skola får sätta betyg efter vaga kunskapskriterier samtidigt som konkurrensen mellan skolorna om nya elever är knivskarp så borde inflationen inte komma som någon överraskning. Jag gick i den första årskullen med målrelaterade betyg på gymnasiet (fast i den unika årskullen som fortfarande hade sifferbetyg) och redan då var diskussionen het om hur man skulle kunna utnyttja det nya systemet för taktisk betygsmaximering.

Kjöllers exempel visar att det behövs ett sätt för att "balansera" betygen mot en fast skala. Regelbundna nationella prov skall visa ungefär vilken medelnivå en skola bör ligga på, men säger inte allt om den enskilde eleven. Ett visst mått av normalfördelning är nödvändigt. Det är inget "onaturligt" i att tvinga fram en sådan. Elevernas relativa kunskapsnivå, på stor skala, är normalfördelad.

Men framförallt reitererar jag min ståndpunkt att skolorna och universiteten måste få använda sig av andra urval än betyg i högre grad. Jag tror att antagningsprov, i synnerhet till högskolan, är en bra idé av två skäl: dels balanserar de orättvist satta betyg; dels talar de om för studenterna vilken kunskapsnivå som förväntas. Inom fysiken (och mycket av naturvetenskapen i stort) har vi problemet att det låga söktrycket gör att vi tar in alla eller det flesta sökande. Bland dem folk med uppenbart otillräckliga kunskaper i framförallt matematik. Ett antagningsprov skulle visa dessa var ribban bör ligga.

Jag anser dock absolut inte att betygen skall avskaffas. De behövs som komplement till antagningsproven och som indikator för elever och lärare på vilken nivå man ligger. Svårigheterna ligger i att utforma ett system som både innehåller tillräcklig precision för en adekvat betygsättning och en definition som gör att gränserna inte blir godtyckliga. Därtill krävs ett system som garanterar temporal stabilitet. Det är svårt, men det nuvarande systemet uppfyller inga av kraven och borde aldrig ha initierats!

Andra bloggar om: ,

6 kommentarer:

Katarina sa...

Det är ett intressant inlägg.Jag håller med om att det borde finnas nån typ av antagningsprov till högskola.

Maria Abrahamsson sa...

Ja, bristande förkunskaper i tex matematik är ett stort problem på många tekniska och naturvetenskapliga utbildningar - jag har undervisat blivande civilingenjörer som inte kände till räta linjens ekvation och vars begrepp om logaritmer begränsade sig till "om det står lg så betyder det att man ska trycka på log-knappen på miniräknaren".

Någon sorts antagningsprov kan nog vara bra, men det finns ju förstås en del problem förenat med dem också, som tex att vissa, mycket duktiga individer, kan ha svårt att prestera i nivå med sin egentliga förmåga under den press som säkert många kan känna om de tror att hela deras framtid beror på resultatet...

Tja, jag har ingen patentlösning op problemet, men jag håller med Martin vad gäller problemformuleringen.

Matte sa...

Jag måste erkänna att jag inte förstår problemet, med målrelaterade betyg.

Om kunskaps nivån var klart deffinierad för varje betygssteg i varje ämne så vore väll saken biff, eller?

Sammhällskunskapen, på min tid, var betygskriterierna väldigt klart skrivna, med undantag för de lite mer abstrakta delarna i ämnet...min poäng är att det inte vore några som helst problem att stolpa upp vad en elev bör kunna efter gymnasiet i Naturvetenskap och matematik övriga ämnen är inte min starka sida men någon som vet mer borde inte ha några problem att formulera kunskaps krav för dessa ämnen...

Maria Abrahamsson sa...

Matte: Jo, om kriteriet för varje betygssteg vore formulerat så som vi naturvetare antagligen skulle ha formulerat saken så är det möjligt att det skulle kunna fungera bra. Det har ju fungerat någorlunda på ett och annat universitet...

Problemet idag är dock att kriterierna är minst sagt luddiga. Var går gränsen mellan en mycket god och en utmärkt förståelse av geometri?

Malin Sandström sa...

En annan aspekt av det hela är att antagningsprov är väldigt "tidskänsliga": är du inte i toppform när du skriver är det kört. Finns det då bara ett tillfälle per år att visa vad man kan riskerar en förkylning/magsjuka/nattpigg högljudd granne etc att sabotera ens chanser totalt.

Betyg är trots allt summerade över längre tid (därmed inte sagt att betygssystemet är utan brister).

mj sa...

Malin: Jag håller med om att prov inte är en optimal lösning. Jag är själv ganska dålig på att tenta-skriva. Men något behöver göras och betygen, som vi har dem idag, fungerar inte alls.

Matte: När det gäller målrelaterade betyg är problemet, som Maria skriver, att betygsgränserna är luddiga. Men ett problem är också att även om det skulle vara möjligt att formulera väldigt stringenta kriterier så finns med nödvändighet ett visst tolkningsutrymme. Någon form av normalfördelning garanterar inte individuell rättvisa, men i alla fall på det stora hela och över tid.

Anledningen till att det är så mycket bråk kring betyg är för att det är en svår nöt att knäcka. Jag har som sagt ingen optimal lösning.