11 juni, 2007

Elöverkänslighet och strålning

En debatt har blossat upp i Storbritannien angående elöverkänslighet, i synnerhet med anknytning till mobilmaster och WiFi-nätverk. Det hela drog igång i och med ett oerhört spekulativt och skrämselinriktat avsnitt av BBC-programmet Panorama. Det fick sig en ordentlig och välförtjänt smackdown på Bad Science. Det har dock inte hindrat debatten från att sprida sig även till tidningarna. Det hela handlar om att den nuvarande utbyggnaden av mobil- och wifi-nät utsätter folk för kanske farligt höga mängder elektromagnetisk strålning. (Man använder konsekvent ordet "radiation" i programmet, något som har en obehaglig klang.) Man kan ju tycka att det är lite ironiskt att BBC skulle leda kampen mot EM-strålning med tanke på att de måste vara en av de största källorna till dylik i Storbritannien.

Vi har sedan länge en debatt om elöverkänslighet och mobil kommunikation i Sverige. Jag tänker inte hävda att mobiltelefoner är helt ofarliga, men ur en vetenskaplig och fysikalisk synvinkel finns det en del intressanta frågor. För det första handlar det om vilken strålning som anses vara farlig. Nu ligger fokus väldigt mycket på WiFi, eftersom det är nytt. WiFi (eller egentligen trådlösa lokala nätverk inom IEEE 802.11-standarden) arbetar på 2,4GHz, samma som bl a trådlösa telefoner, Bluetooth och mikrovågsugnar. Det är svårt att se någon fysikalisk anledning till att den strålningen skulle kunna ha större skadeverkan än t ex TV (~500MHz), och radio (~100MHz). Detsamma gäller naturligtvis för mobiltelefoni på 900 eller 1800 MHz. Fotonenergin är i alla fall för låg för att ha någon joniserande effekt (h*2.4GHz=10µeV) så eventuell skada måste ha annat ursprung. Man skulle kanske kunna argumentera för att det är den totala strålningsenergin som ökar inom ett brett intervall, men hur denna påverkan skulle ske är i så fall ännu okänt. Jag har sett jämförelser med att man skulle må dåligt av att bo i en miljö med mycket bakgrundsbuller, men den jämförelsen haltar då människan inte har några organ för att uppfatta fält av de frekvenserna. Döva störs inte av bakgrundsbuller.

En annan sak är hur man protesterar mot mobilantenner i närheten av skolor. Såsom mobiltelefoner fungerar, att de sänder på högre effekt om mottagningen är dålig, så borde alla föräldrar som låter sina barn använda mobiler och som är oroliga kräva en basstation nära skolan.

När det handlar om elöverkänslighet, eller elallergi, så är det en känslig fråga. Jag vill på inget sätt förminska de drabbades besvär eller förringa deras symptom, men man bör ställa sig skeptisk till att symptomen, som i högsta grad är verkliga symptom, orsakas av elfält. För det första finns en stor diskrepans mellan olika elöverkänsliga (EHS, electro hyper-sensitives); en del reagerar på elnätet; en del på mobilstrålning, eller WiFi i det aktuella fallet; en del på "all" strålning... Det konstiga är att elöverkänsliga så sällan klagar på radio eller tv, något som ju funnits i över ett halvt sekel. En annan sak är att symptomen är så olika, och ofta diffusa, med huvudvärk för en del, utslag för andra osv. Dessutom kopplas elöverkänslighet ofta till andra orsaker som amalgam. Men en avgörande orsak till skepsis måste ändå vara att sambandet mellan symptom och den påstådda verkan aldrig lyckats påvisas vetenskapligt. I en utmärkt review-artikel1 från 2005 gås resultatet av 31 olika studier om elöverkänslighet igenom. Jag citerar från abstract:

Thirty-one experiments testing 725 “electromagnetically hypersensitive” participants were identified. Twenty-four of these found no evidence to support the existence of a biophysical hypersensitivity, whereas 7 reported some supporting evidence. For 2 of these 7, the same research groups subsequently tried and failed to replicate their findings. In 3 more, the positive results appear to be statistical artefacts. The final 2 studies gave mutually incompatible results. Our metaanalyses found no evidence of an improved ability to detect EMF in “hypersensitive” participants. Conclusions: The symptoms described by “electromagnetic hypersensitivity” sufferers can be severe and are sometimes disabling. However, it has proved difficult to show under blind conditions that exposure to EMF can trigger these symptoms. This suggests that “electromagnetic hypersensitivity” is unrelated to the presence of EMF[.]
Allstå, inga av de 31 studierna visar att EHS verkligen beror på em-fält. En läkare som varit i kontakt med EHS-patienter1 menade att det i princip alltid handlar om fall där patienten visar symptom somm patienten själv diagnostiserat som beroende på em-fält. Trots detta hittar man flera gånger årligen motioner med formuleringar som:
Det råder ingen tvekan om att elöverkänslighet är ett verkligt sjukdomstillstånd och därför måste tas på stort allvar. (Motion 2006/07:Fö221, Kerstin Engle (s) och Helene Petersson(s).)
Diskussionen om em-fält och andra likanade frågor, tex den rådande klimatdebatten, tas ofta över av folk med en mycket begränsad insikt i vetenskapligt arbete och vetenskaplig metodik. Det riskerar inte bara att leda till en dålig debatt, utan också till felaktiga beslut som i själva verket inte alls hjälper de grupper det är menat. Visst kanske vi forskare ibland borde uppträda mer ödmjukt inför andras åsikter, men det är knappast högljudda forskare som är problemet. Tyvärr är det väl så att det vanligtvis försiktiga sättet som forskare uttalar sig på inte gör sig lika bra i rubrikform som "Här fick sju hjärntumör".

UPPDATERING: Ett underbart diagram över det elektromagnetiska spektrat: här!

1 G. J. Rubin, J. D. Munchi, S. Wessely, Electromagnetic Hypersensitivity: A Systematic Review of Provocation Studies, Psychosom. Med. 67, 224–232 (2005). (länk)
2 Privat kommunikation.

Andra bloggar om: , , , . Intressant?

5 kommentarer:

Harald Cederlund sa...

Väl ordat!

Anonym sa...

tyvärr har du dock fel om vissa saker, det är väldigt vanligt att elöverkänsliga reagerar på tv-apparater men vanligen väljer folk helt sonika att ta bort dessa ur hemmet

mj sa...

När du skriver att det är väldigt vanligt att folk reagerar på TV-apparater så tar du upp precis en sak som påtalas i review-artikeln. Att folk reagerar på TVn beror på att de ser att den är på. Det betyder inte att de reagerar på något från TVn. Jag citerar igen ur artikeln från ovan:

"[S]everal of the experiments reviewed also examined the effects of a nonblind exposure to the relevant stimulus [...]. All found that when the participants were aware that the EMF source was switched on, they reported being able to detect the EMF or experienced more symptoms. Another study found that participants’ beliefs about the status of a double-blind exposure significantly predicted symptom reporting regardless of whether these beliefs were correct [...]. Given that the actual presence of EMF did not correlate with increased symptom severity in these studies these findings suggest that psychologic mechanisms may play at least some role in causing or exacerbating EHS symptoms."

Alltså, det finns ingen korrelation mellan huruvida en apparat verkligen är på eller ej, men en total korrelation mellan huruvida testpersonen tror, eller vet, om den är på. Därför är det inte alls förvånande att så många elallergiker (låt oss kalla det så för debattens skull) reagerar på TVn. Den gör ju tydligt sin av- eller påsatta status. Det inte heller så konstigt att folk då också inte nöjer sig att en mobil är avstängd utan kräver att den tas isär. Annars syns det ju inte att den är av.

Det mesta lutar åt att elöverkänslighet är någon form av psykosomatisk sjukdom, och att acceptera och agera efter de allergiskas förklaringsmodeller (eftersom det finns så många) är varken praktiskt möjligt eller hjälpsamt för patienterna.

mj sa...

För övrigt ger ju den sista meningen "...may play at least some role in causing or exacerbating..." ett tydligt exempel på vetenskaplig försiktighet kontra tvärsäkra uttalanden. Forskarna vill helt enkelt inte dra slutsatser utanför det som de verkligen undersökt.

Anonym sa...

Kolla här FoA 1978 om antenneffekt sista sidan. http://solveig21miljoblogg.wordpress.com/2013/09/30/forskningsresultat-inom-inom-foa-november-1978/