Elöverkänslighet och strålning

En debatt har blossat upp i Storbritannien angående elöverkänslighet, i synnerhet med anknytning till mobilmaster och WiFi-nätverk. Det hela drog igång i och med ett oerhört spekulativt och skrämselinriktat avsnitt av BBC-programmet Panorama. Det fick sig en ordentlig och välförtjänt smackdown på Bad Science. Det har dock inte hindrat debatten från att sprida sig även till tidningarna. Det hela handlar om att den nuvarande utbyggnaden av mobil- och wifi-nät utsätter folk för kanske farligt höga mängder elektromagnetisk strålning. (Man använder konsekvent ordet "radiation" i programmet, något som har en obehaglig klang.) Man kan ju tycka att det är lite ironiskt att BBC skulle leda kampen mot EM-strålning med tanke på att de måste vara en av de största källorna till dylik i Storbritannien.

Vi har sedan länge en debatt om elöverkänslighet och mobil kommunikation i Sverige. Jag tänker inte hävda att mobiltelefoner är helt ofarliga, men ur en vetenskaplig och fysikalisk synvinkel finns det en del intressanta frågor. För det första handlar det om vilken strålning som anses vara farlig. Nu ligger fokus väldigt mycket på WiFi, eftersom det är nytt. WiFi (eller egentligen trådlösa lokala nätverk inom IEEE 802.11-standarden) arbetar på 2,4GHz, samma som bl a trådlösa telefoner, Bluetooth och mikrovågsugnar. Det är svårt att se någon fysikalisk anledning till att den strålningen skulle kunna ha större skadeverkan än t ex TV (~500MHz), och radio (~100MHz). Detsamma gäller naturligtvis för mobiltelefoni på 900 eller 1800 MHz. Fotonenergin är i alla fall för låg för att ha någon joniserande effekt (h*2.4GHz=10µeV) så eventuell skada måste ha annat ursprung. Man skulle kanske kunna argumentera för att det är den totala strålningsenergin som ökar inom ett brett intervall, men hur denna påverkan skulle ske är i så fall ännu okänt. Jag har sett jämförelser med att man skulle må dåligt av att bo i en miljö med mycket bakgrundsbuller, men den jämförelsen haltar då människan inte har några organ för att uppfatta fält av de frekvenserna. Döva störs inte av bakgrundsbuller.

En annan sak är hur man protesterar mot mobilantenner i närheten av skolor. Såsom mobiltelefoner fungerar, att de sänder på högre effekt om mottagningen är dålig, så borde alla föräldrar som låter sina barn använda mobiler och som är oroliga kräva en basstation nära skolan.

När det handlar om elöverkänslighet, eller elallergi, så är det en känslig fråga. Jag vill på inget sätt förminska de drabbades besvär eller förringa deras symptom, men man bör ställa sig skeptisk till att symptomen, som i högsta grad är verkliga symptom, orsakas av elfält. För det första finns en stor diskrepans mellan olika elöverkänsliga (EHS, electro hyper-sensitives); en del reagerar på elnätet; en del på mobilstrålning, eller WiFi i det aktuella fallet; en del på "all" strålning... Det konstiga är att elöverkänsliga så sällan klagar på radio eller tv, något som ju funnits i över ett halvt sekel. En annan sak är att symptomen är så olika, och ofta diffusa, med huvudvärk för en del, utslag för andra osv. Dessutom kopplas elöverkänslighet ofta till andra orsaker som amalgam. Men en avgörande orsak till skepsis måste ändå vara att sambandet mellan symptom och den påstådda verkan aldrig lyckats påvisas vetenskapligt. I en utmärkt review-artikel¹ från 2005 gås resultatet av 31 olika studier om elöverkänslighet igenom. Jag citerar från abstract:

Thirty-one experiments testing 725 “electromagnetically hypersensitive” participants were identified. Twenty-four of these found no evidence to support the existence of a biophysical hypersensitivity, whereas 7 reported some supporting evidence. For 2 of these 7, the same research groups subsequently tried and failed to replicate their findings. In 3 more, the positive results appear to be statistical artefacts. The final 2 studies gave mutually incompatible results. Our metaanalyses found no evidence of an improved ability to detect EMF in “hypersensitive” participants. Conclusions: The symptoms described by “electromagnetic hypersensitivity” sufferers can be severe and are sometimes disabling. However, it has proved difficult to show under blind conditions that exposure to EMF can trigger these symptoms. This suggests that “electromagnetic hypersensitivity” is unrelated to the presence of EMF[.]

Allstå, inga av de 31 studierna visar att EHS verkligen beror på em-fält. En läkare som varit i kontakt med EHS-patienter¹ menade att det i princip alltid handlar om fall där patienten visar symptom somm patienten själv diagnostiserat som beroende på em-fält. Trots detta hittar man flera gånger årligen motioner med formuleringar som:

Det råder ingen tvekan om att elöverkänslighet är ett verkligt sjukdomstillstånd och därför måste tas på stort allvar. (Motion 2006/07:Fö221, Kerstin Engle (s) och Helene Petersson(s).)

Diskussionen om em-fält och andra likanade frågor, tex den rådande klimatdebatten, tas ofta över av folk med en mycket begränsad insikt i vetenskapligt arbete och vetenskaplig metodik. Det riskerar inte bara att leda till en dålig debatt, utan också till felaktiga beslut som i själva verket inte alls hjälper de grupper det är menat. Visst kanske vi forskare ibland borde uppträda mer ödmjukt inför andras åsikter, men det är knappast högljudda forskare som är problemet. Tyvärr är det väl så att det vanligtvis försiktiga sättet som forskare uttalar sig på inte gör sig lika bra i rubrikform som "Här fick sju hjärntumör".

UPPDATERING: Ett underbart diagram över det elektromagnetiska spektrat: här!

¹ G. J. Rubin, J. D. Munchi, S. Wessely, Electromagnetic Hypersensitivity: A Systematic Review of Provocation Studies, Psychosom. Med. 67, 224–232 (2005). (länk)
² Privat kommunikation.

Andra bloggar om: Elöverkänslighet, elallergi, mobiltelefoner, vetenskap. Intressant?