Föroreningar som något positivt

Varför växer skogen snabbare i södra än i norra Sverige? För att det är varmare, kanske? Eller för att är mer solstrålning och därmed mer fotosyntes? Ska man tro en artikel i veckans nummer av Nature¹ så beror det inte på någotdera. Skillnader i tillväxt i skogen beror istället i väldigt stor utsträckning på kvävenedfall, som har en gödande effekt på skogen.

Att kvävegödsling ökar tillväxten i skogen är inte något nytt. Det har man vetat länge och så sent som i förra veckan kom en artikel² som sammanfattade gödslingsförsök i Sverige under flera decennier, och man kom fram till att ett kilo kväve som tillförs skogen ger i genomsnitt ungefär 30 kg mer kol i träden och 10 kg mer kol i marken. Gott så. I Nature-artikeln, (som bland annat har tre svenska medförfattare) hävdas dock att effekten på träden av kvävenedfall är ungefär tiodubbelt så stor som i kvävegödslingsförsöken! Skillnaden mellan gödslingsförsök och effekten av kvävenedfall från luften skulle vara att det extra kvävet från nedfall sker i små doser och under lång tid, vilket skulle passa träden bättre. Inget ont som inte har något gott med sig alltså. Kvävenedfall skulle därmed kunna bidra både till att dämpa växthuseffekten, genom ökad kolinlagring i skogen eller ökat uttag av bioenergi och till en bra affär ekonomiskt för skogsbrukare genom snabbare tillväxt. I en kommentar till artikeln³, som också publicerades i veckans Nature skriver Peter Högberg, SLU, att relationen mellan kvävetillskott i olika former och kolbalansen behöver redas ut bättre och jag får nog hålla med. Förvaltning av skogen är ju en politisk och ekonomisk fråga och kan ha betydelse för hur vi ska klara av att minska nettoutsläppen av växthusgaser.


Figur. Både temperatur och kvävenedfall varierar från norr till söder i Sverige. (Bilder från SMHI respektive Nationalatlas).


Jag är dock lite skeptisk till de fantastiska resultaten som presenteras i Nature. Precis som är fallet i Sverige, samvarierar kvävenedfall med temperatur för de platser som ingår i studien (se figurer). Jag tycker nog att man borde ha tittat lite noggrannare på exempelvis effekten av årsmedeltemperaturen, som man inte tillskriver någon effekt alls i artikeln.


Figur. Samband mellan temperatur respektive kvävenedfall och produktionen av biomassa i skogen enligt Nature-artikeln.


Hur som helst så är effekten av kvävenedfall och kvävegödsling ett intressant ämne. Tidigare i år kom ytterligare en artikel⁴ om sambanden mellan kvävets och kolets kretslopp i svensk skogsmark och dess betydelse för hur skogen bör förvaltas. I artikeln konstateras att både kvävenedfall och avverkningsintensitet har stor betydelse för kvävebudgeten i skogen. När man avverkar för man ju bort en viktig del av kvävet och även andra näringsämnen från kretsloppet. Om man väljer att ta till vara på hela träden, alltså inte bara stammarna, kan man öka användningen av biobränslen och ersätta 3,6 miljoner ton olja per år, men man måste förmodligen samtidigt gödsla i större utsträckning än idag, framför allt i norra Sverige.

Förvisso är frågan om hur vi ska använda skogen som en resurs större än bara ekonomi och växthusgaser. Biologiska värden är naturligtvis också viktiga och inte minst jag själv, som är orienterare, ser stora värden av att kunna röra sig ute i en skog som inte bara är en trädplantering.

Referenser
1. Magnani F. med flera (2007) The human footprint in the carbon cycle of temperate and boreal forests. Nature 447: 848-852.
2. Hyvönen R, Persson T, Andersson S, Olsson B, Ågren GI, Linder S (2007) Impact of long-term nitrogen addition on carbon stocks in trees and soils in northern Europe. Biogeochemistry (i tryck)
3. Högberg P (2007) Nitrogen impacts on forest carbon. Nature 447: 781-782
4. Akselsson C, Westling O, Sverdrup H, Gundersen P (2007) Nitrogen and carbon budgets in forest soils as decision support in suistainable forest management. Forest Ecology and Management 238: 167-174.