Publicera samma resultat flera gånger

Mounir Errami och Harold Garner från Texas har gjort en intressant undersökning om dubbla publiceringar som presenteras i senaste numret av nature. De har sökt igenom databaser för vetenskapliga tidskrifter med hjälp av ett automatiskt textigenkänningsverktyg för att hitta artiklar som är väldigt lika varandra. De flesta av de artiklar som är väldigt lika varandra har delvis samma författare och många är publicerade kort tid efter varandra. Förklaringen är att författarna skickat in i princip samma manuskript till olika tidskrifter samtidigt (något man inte får göra). Anledningen till att göra detta är att på ett oetiskt sätt få fler publikationer. Fler publikationer vill man ha därför att antalet publikationer gör det lättare för en forskare att få jobb och att få pengar till sin forskning. De upptäckte också fall där det var olika författare (alltså plagiat) och där hade det gått längre tid mellan publiceringarna. De flesta av de fall de bekräftat genom en manuell läsning av manuskripten var tidigare oupptäckta. 

Referens

Errami m, Garner H. A tale of two citations. Nature 451, 397-399.

Vetenskap i tyckares händer

Det är ganska många vetenskapliga kontroverser på tapeten just nu; klimatet, kärnenergi, biobränslen, stamcellsforsking osv. Men kontrovers menar jag inte att det nödvändigtvis finns en kontrovers inom vetenskapssamhället, utan att det finns en kontrovers i samhället om vetenskapen.

I det sista exemplet, stamcellsforskning, har president Bush varit en stark motståndare till forskning på embryonala stamceller. Han har två gånger lagt in sitt veto mot lagar om att den skall tillåtas få statlig finansiering. Så, i förra veckan förhandspublicerades två studier i Cell och i Science där ett japanskt och en amerikanskt forskarlag lyckats få hudceller att uppföra sig som stamceller. Konservativa kommentatorer, i synnerhet Washington Posts, Charles Krauthammer var snabbt ute och förklarade det som ett rättfärdigande av presidentens moraliska styrka.

Even a scientist who cares not a whit about the morality of embryo destruction will adopt this technique because it is so simple and powerful. The embryonic stem cell debate is over. [...] The verdict is clear: Rarely has a president -- so vilified for a moral stance -- been so thoroughly vindicated.

Det är ett uttalande som visar mer än något annat hur lite Krauthammer förstår av hur vetenskap fungerar. I går kom ett svar från bl.a. James A. Thomson, författare till Science-artikeln. De håller inte alls med Krauthammer, och är inte glada över att ha blivit ett slagträ för en politik de inte stödjer.

Far from vindicating the current U.S. policy of withholding federal funds from many of those working to develop potentially lifesaving embryonic stem cells, recent papers in the journals Science and Cell described a breakthrough achieved despite political restrictions.

Vidare förklarar de för Krauthammer att

[...]the recent tandem advances in the United States and by Shinya Yamanaka's team in Japan are far from being a Holy Grail, as Charles Krauthammer inaccurately described them. Though potential landmarks, these studies are only a first step on the long road toward eventual therapies. [...] Reprogrammed skin cells [...] did seem to behave like embryonic stem cells in mice. But mouse studies frequently fail to pan out in humans, so we don't yet know whether this approach is viable for treating human diseases.

Ibland kan det vara värt att fundera över vad de som hänvisar till vetenskapliga resultat har för syfte med sin hänvisning, och vad det är de inte redovisar. Likaså visar det på skillnaden mellan en forskares och en "politikers" syn på vetenskap. Det är mycket farligt att dra alltför generella slutsatser från en eller ett par studier. Därtill måste man komma ihåg att vetenskapliga resultat aldrig kommer ur det blå. All den forskning som ligger bakom, som kanske aldrig ledde någonstans, är en nödvändig grund för de få resultat som faktiskt är revolutionerande.

Därmed inte sagt att politik inte skall blandas med vetenskap. Det är inte upp till forskare att dra politiska slutsatser av deras resultat. Men man skall samtidigt inte bara plocka de studier som överensstämmer med ens åsikter.

Andra bloggar om: forskningsetik, politik, vetenskap, stamceller. Intressant?

Syntetisk biologi - att byta identitet

I augusti 2006 skrev The Economist att "synthetic biology is poised between hype and hope. But its time will soon come." Och kanske har vetenskapssamhället nu tagit sig ett steg närmare den tiden nu.

Det har länge varit känt att man kan modifiera organismer genetiskt genom att sätta in en eller flera gener från en annan organism. Den här sortens "syntetiska biologi" görs i många forskningslab dagligen, med skiftande syften; näringsrikare grödor, vaccinproducerande växter, vätgasproducerande cyanobakterier eller bekämpningsmedelsresistenta grödor för att nämna några exempel. Men fram till alldeles nyss har det handlat om att byta ut en liten del av arvsmassan.

I förra veckan kom dock större nyheter. Forskare på J. Craig Venter Institute (för övrigt samma Venter som låg bakom det sk HUGO-projektet, att kartlägga det mänskliga genomet) rapporterar nämligen att de har lyckats med konststycket att transformera en sorts bakterie till en annan sorts bakterie.

En bakteries genom(arvsmassa) har helt enkelt fulltständigt bytts ut mot en annan bakteries dito. Forskarna har helt enkelt gjort ett identitetsbyte genom transplantation av hela arvsmassan. Och även om det är på modellorganismer som är ganska enkla att arbeta med (de har bara en kromosom, och de saknar cellväggar som skapar besvärliga barriärer för själva transplantationen) och effektiviteten i identitetsbytet inte var så hög så är det fortfarande synnerligen intressanta och nydanande forskningsresultat. Därav att det förstås också är publicerat i Science.

Nästa mål för forskargruppen är att åstadkomma en helt syntetisk kromosom, som kan innehålla industriellt intressanta gener, som t ex ska kunna hjälpa oss att producera alternativa bränslen. Ja, och så förstås att få den artificiella kromosomen att fungera när den väl transplanterats, och det är antagligen väsentligt mycket lättare sagt än gjort.

Dessutom lär syntetiska kromosomer och planerna på att transplantera in dessa i levande organismer leda till nya etiska debatter. Många av oss minns hur högt diskusisonsvågorna gick när nyheten om det klonade fåret Dolly dök upp. Och en etisk debatt är inte skadlig, särskilt inte en där både forskare, politiker och allmänhet deltar, och förankrat i vad som faktiskt är möjligt och känt diskuterar under sakliga former, istället för att styras av fördomar, rädsla och ointresse för andras infallsvinkel. Den syntetiska biologin kan i bästa fall ge oss sådant som förnybara bränslen, vaccin och mediciner. Å andra sidan finns förstås risken för att kunskapen används i mindre ädla syften, och därför måste förstås en riskbedömning alltid göras, och de risker som finns måste få debatteras. I bästa fall i en saklig och respektfull debatt där både belsutsfattare, forskare och det civila samhället kan delta.


Referens:
Carole Lartigue ¹, John I. Glass ^1*, Nina Alperovich ¹, Rembert Pieper ¹, Prashanth P. Parmar ¹, Clyde A. Hutchison III ¹, Hamilton O. Smith ¹, J. Craig Venter ¹
Published online June 28 2007; 10.1126/science.1144622 (Science Express Research Articles)

Nya tag mot forskningsfusk och oredlighet?

I dagens DN finns en debattartikel författad av vetenskapsrådets (VR) biträdande generaldirektör och ordföranden för Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF), som i korthet går ut på att det 1) bör finnas gemensamma regler och begrepp beträffande oredlighet och fusk i forskningen som ska gälla för alla svenska lärosäten, och 2) att det ska inrättas en ny myndighet som kan överpröva lärosätenas egna oredlighetsutredningar. Vem som helst ska kunna anmäla misstanke om fusk eller oredlighet, vilket lärosätet är skyldigt att undersöka, och om denna utredning inte leder till (av anmälaren) önskade åtgärder, så kan man överklaga till den nya myndigheten.

Och det är nog bra tänkt. Debatten om forskningsfusk, och även det som i artikeln kallas oredlighet, har ju med all rätt blivit mer högljudd på sistone. Det finns en del fall som rapporterats i media under de senaste åren, och det finns också fall som aldrig nått offentligheten, men som likväl stämmer in på definitionen. Även om jag inte är någon stor förespråkare av nya myndigheter generellt så tror jag att just den här myndigheten kan komma att göra nytta. Av flera skäl, för det är inte alltid så lätt för vilken instans det än må vara att utreda sig själv. Med en överprövande myndighet är det lättare att få bukt med misstankar om att lärsosätets egen prövning kanske inte gått rätt till, eller varit tillräckligt noggrann. Jag tror också att det kan vara bra för att undvika den hetsjakt på enskilda forskare som i vissa fall förekommit i medierna, vilken i åtminstone ett fall grundat sig på att journalisten i fråga inte alls
begripit hur forskning går till.*

Att begripa hur forskning går till inom ett fält som inte är ens eget är för den delen inte alltid så lätt. Forskningsmetodiken inom expreimentell naturvetenskap är ofta mycket olik den som används inom tex samhällsvetenskap och humaniora. Men man får anta att såväl VR, SUHF och lärosätena är medvetna om detta, och att den nya myndigheten sätts samman på ett sådant sätt att det inte blir ett problem.

Sen kan man ju tycka att det är synd att så många exempel visar att det här är något som behövs. Det kanske är dags för en forskaretik, på samma sätt som medicinarna har sin läkaretik?

---------------------------------------------------
*Här vill jag dock understryka att fallet jag åsyftar inte beskrevs av en vetenskapsjournalist, utan av en reporter med helt annan inriktning.

Omprogrammerade hudceller blir stamceller hos möss

I dag rapporterar Nature och Cell Stem Cell om nya genombrott inom stamcellsforskningen. Tre olika forskargrupper har, var för sig, visat att de kan få vanliga celler att bete sig som om de vore embryonala stamceller. Hudceller hos möss har "omprogrammerats"till att bete sig som embryonala stamceller. Och även om ingen i dagsläget vet hur lätt eller svårt det är att applicera de här resultaten på människor så är det likväl ett mycket intressant steg för den medicinska forskningen.

Det fina med stamceller är de kan utvecklas till vilken sorts cell som helst, vilket gör dem oerhört intressanta för medicinsk terapi av olika slag. Stamcellsterapi skulle kunna användas föe att behandla sjukdomar som Parkinson eller diabetes, eller för transplantation. Dock finns fortfarande ett stort MEN. Hittills har man dock inte kunnat åstadkomma stamceller utan att använda kloningstekniker, vilket förstås leder till svåra etiska överväganden, och debattens vågor har också gått höga i perioder både i Sverige och utomlands. Till det kan man lägga att kloningstekniken inte bara är etiskt ifrågasatt, utan också är besvärlig att använda rent praktiskt. Men de nya rönen har åstadkommits utan såväl ägg som embryo, vilket förstås gör den mycket attraktiv. Både ur etisk och praktisk synvinkel.

Det återstår förstås mycket forskning innan man ens vet om man kan förvänta sig att det fungerar på samma sätt för människor som för möss. Men likväl är det ett otroligt spännande och potentiellt viktigt forskningsresultat.

Referenser;
Okita, K., Ichisaka, T. & Yamanaka, S. Nature doi:10.1038/nature05934 (2007).
Wernig, M. et al. Nature doi:10.1038/nature05944 (2007).
Maherali, N. et al. Cell Stem Cell doi:10.1016/j.stem.2007.05.014 (2007).