Den Vetenskapliga Litteraturen och dess innehåll

När det talas om Den Vetenskapliga Litteraturen så är det oftast det aldrig sinande flödet av vetenskapliga publikationer, författade av forskare, avsedda främst för andra forskare, som åsyftas. Men den kurslitteratur som används på lärosätena är, eller bör i varje fall, också vara en del av den vetenskapliga litteraturen. Kurslitteraturen ska normalt sett specificeras i kursplanen, men i praktiken står enskilda lärare ofta för en del material, exempelvis kompendier. Ibland rent av hela böcker.

Och just detta, en bok som används på KTH (och som eventuellt också har använts på Chalmers) är på tapeten. Det började, tror jag, med en artikel i Metro Teknik, och har sedan följts upp av bland annat DN och SR.

Boken har fått mest uppmärksamhet för sina tendentiösa påståenden rörande klimatvetenskap. Här ett citat ur boken:

"Climategate unfolded in November 2009 when a whistleblower uploaded
thousands of emails by scientists connected to the UN Intergovernmental
Panel for Climate Change IPCC formed to study Anthropogenic Global
Warming AGW by CO2 emission from burning of fossil fuels. The emails
revealed questionable scientific methods and thus undermined the scientific
basis of AGW."

Ovanstående påstående kan på goda grunder ifrågasättas, men är ett fint exempel på hur tendentiös boken är. Textraderna ger tydliga indikationer beträffande författarnas åsikter i klimatfrågan - möjligen inte ett ämne som har en självklart plats inom numerisk analys. Det finns också ett räkneexempel rörande klimatförändringar i boken, som inleds på följande vis:

"Once Icarus and Daedalus have escaped from the Labyrinth of Ignorance,
they wiil be ready to take on problems. What is the biggest problem facing
humanity today? Is it Global Warming because of increasing CO2 in the
atmosphere from burning fossil fuels like oil and coal, and from humans
breathing and cows letting out? Can we all go on breathing or will it be
reserved for the rich?"

Jag antar att ingen har några problem att gissa vad räkneexemplet kommer fram till?

Och den som inte tycker att ovanstående räcker som exempel på den lätt oortodoxa tonen i boken kan kika på nedanstående exempel:

"But elevating wave-particle duality to a physical principle is a cover-up of a contradiction [3, 4, 11]: As a reasonable human being you may sometimes act like a fool, but duality is here called schizophrenia, and schizophrenic science is crazy science, in our time represented by CO2 climate alarmism ultimately based on radiation as streams of particles. The purpose of this note is to show that particle statistics can be replaced by deterministic finite precision computational wave mechanics. We thus seek to open a door to restoring rational physics including climate physics, without any contradictory wave-particle duality."

Om man är positivt lagd kan man ju se det som ett läromedel som uppmuntrar studenternas kritiska tänkande, och det kan förvisso vara behövligt, men frågan är hur långt utanför sitt specialområde ett läromedel bör gå, utan granskning av experter inom det aktuella området. I det här avseendet tycks det mig ganska klart att man går långt över gränsen. En nyligen publicerad undersökning visar att forskarkollektivet tappat en del när det kommer till allmänhetens förtroende. Det är inte utan att man kan tycka att det är rimligt. Att man är professor gör en inte kompetent att uttala sig om vad som helst.

En version av boken kan hittas här. Jag kan dock inte garantera att det är exakt denna version som använts på KTH (eller någon annanstans). Och den som ids kan också följa den ganska långa debatten som pågår på Forum för vetenskap och folkbildning.

I skogen finns det många träd...

Figur: Sveriges totala utsläpp av växthusgaser (exklusive "LULUCF") i relation till kolförändringar i skogen. Data från naturvårdsverkets hemsida

Jag kikar på naturvårdsverkets data över växthusgasutsläpp de senaste åren. Nog visste jag att skogsmarken hade stor inverkan på den totala växthusgasbalansen, men att det var så här stort hade jag ingen känsla för.

De totala utsläppen, exklusive bidraget från skogsbruk minskar sakta men är väldigt stabilt år från år. Det som kallas LULUCF, d.v.s. förändrad markanvändning och skogsbruk, utgör på lång sikt en stor kolsänka, som är nästan i samma storleksordning som de totala utsläppen, men med stora mellanårsvariationer. Det är framför allt förändringar i mängden kol i träden ute i skogen som utgör den stora posten.

Data för kolförrådsförändringar i skogen kommer framför allt från riksskogstaeringen som räknar och mäter en himla massa träd varje år. Totalt har man 30 000 provytor fördelade över Sverige och håller koll på över en miljon individuella träd. Variationerna beror dels på mätosäkerheter (små relativa förändringar i en gigantisk pool) och dels på reella variationer, som stormen Gudrun 2005, som resulterade i att skogen detta år blev en kolkälla istället för en kolsänka.

Skyll inte allt på klimatet

Den senaste tiden har det varit en oerhörd fokusering på klimatförändringar i media. Det är på ett sätt positivt eftersom klimatförändringar orsakade av människan är ett mycket stort hot med allvarliga konsekvenser, men risken är att andra miljöhot kommer i skymundan. En annan risk är att allt ont skylls på klimatet och alternativa förklaringar inte undersöks tillräckligt noga. När det gäller tex hotade djur och växter så kan en felaktig förklaringsmodell leda till att felaktiga åtgärder görs för att försöka rädda dem. En studie som publicerats i PLoS Biology visar att minskningen av groddjur i centralamerika och sydamerika pga en svampsjukdom inte alls kan skyllas på klimatet. Spridningen av en sjukdomsorsakande svamp har tidigare påståtts bero på klimatförändringen, men i den aktuella studien hittas inga bevis för det. Sedan påverkas groddjur negativt av klimatförändringarna av andra orsaker men poängen är att allt ont inte kan skyllas på klimatet utan man måste undersöka mer komplexa samband för att förstå vad som händer i naturen.

Referens:

Lips et al. 2008. Riding the wave: reconsiling the roles of disease and climate change in amphibian decline. PLoS Biol 6(3):e72

Väder och klimat

Det föll visst lite snö över Västsverige häromdagen. Snö som meteorologerna inte hade förutspått, om jag förstått saken rätt.

Detta faktum har nu fått delar av bloggosfären att gå i taket. Dick Erixon frågar sig retoriskt: "Om meteorologerna inte kan förutse väder ett dygn framåt, hur kan de då se 50 år framåt?" Och det kan ju vid första påseende tyckas vara en relevant fråga, men likväl är den felställd.

Det handlar nämligen inte om att förutspå väder 50 år framåt i tiden, det handlar om att säga något om klimatet 50 år framåt i tiden. Och det är skillnad. För väder och klimat är nu inte samma sak.

Väder är det som vi oftast menar när vi talar om solsken eller regnet som vräker ner. Det gäller för en viss tid och en viss plats. Det kan vara olika väder i Uppsala och Enköping, men det innebär inte alls att Uppsala och Enköping har olika klimat.

Klimat å andra sidan kan kort sägas avse väderförhållanden under en längre tid. (Och då pratar vi inte om månader utan snarare om decennier och sekler.) Det handlar om statistiska mått som medeltemperaturer och medelnederbörd och standardavvikelser från dessa olika medelvärden. Klimatet ändras inte av en ovanligt varm decembermånad, men många varma decembermånader i följd kan möjligen indikera en klimatförändring. Och eventuella klimatförändringar kan antingen vara "naturliga" (dvs inte orsakade av människan) eller antropogena.

Och så är alltså Erixons fråga felställd. "Utan riktiga fakta kan man påstå vad som helst" eller hur var det nu de sa i SLU:s reklamkampanj...

Etanolen och växthuseffekten

Biobränslen ger mer utsläpp av växthusgaser, ropar medierna ut idag igen och baserar sig på två nya artiklar i Science. Det har blivit väldigt ”inne” att skriva ner biobränslen och peka på att de inte ger någon minskning i växthusgasutsläpp jämfört med fossila bränslen. Jag är väl inte heller övertygad om att etanol i bränsletanken leder till guld och gröna skogar, men man ska väl inte överdriva åt endera hållet.

Enligt författarna i en av Science-artiklarna¹ som jag har läst, har man tagit hänsyn till effekter av förändrad markanvändning, genom att skogsmark världen över görs om till jordbruksmark. Och det gör enligt författarna en väldig skillnad. I ett första steg har man gjort uppskattningar om hur världens markanvändning påverkas när USAs jordbruk ställer om från livsmedelsproduktion till drivmedelsproduktion, vilket i sig naturligtvis rymmer många osäkerheter. I steg två beräknar nettoavgångenförändringen av kol i mark och växter av förändrad markanvändning och det är framför allt där jag (som markvetare) har invändningar. Man verkar ha gjort en rätt detaljerad analys över hur markanvändningen kan tänkas förändras, (hur väl den nu stämmer…?), men när det gäller markkolet har man nog gjort det lite för enkelt för sig.

För det första så räknar man, efter vad jag har lyckats förstå i alla fall, med att skogsbiomassan som försvinner bränns eller ruttnar bort utan att utnyttjas till energi. Och för det andra så räknar man schablonmässigt med att marken förlorar 25% av kolinnehållet i översta metern när man går från skog till jordbruk. Till grund för det ligger två review-/metaanalys-artiklar ^2,3 från 2002, som jag har tittat igenom och där är man väldigt försiktiga med slutsatser, eftersom man har ett litet dataunderlag att basera analyserna på. Dessutom trycker man på kolförlusterna beror på en mängd olika faktorer, både klimat, typ av skog och jordbruksmetoder. Effekten på markens kolförråd av att omvandla skogsmark till jordbruksmark är inte så enkelt som att det alltid försvinner 25%, som man räknar på i Scienceartikeln.

Slutsatsen som jag drar av Science-studien är att skötselåtgärder för både skogsmark och jordbruksmark är otroligt viktiga för kolförråden och att en förändrad markanvändning kan ha konsekvenser för nettoutsläppen av växthusgaser. Studien visar nog mest på den potentiella risk som finns med biobränslen på jordbruksmark om man inte brukar marken rätt. De absoluta siffrorna däremot ska man ta med ett stort lass salt.

Referenser:
1. Timothy Searchinger, Ralph Heimlich, R. A. Houghton, Fengxia Dong, Amani Elobeid, Jacinto Fabiosa, Simla Tokgoz, Dermot Hayes, and Tun-Hsiang Yu (2008) Use of U.S. Croplands for Biofuels Increases Greenhouse Gases Through Emissions from Land Use Change Science DOI: 10.1126/science.1151861

2. Murty D, Kirschbaum MUF, McMurtrie RE, McGilvray A (2002) Does conversion of forest to agricultural land change soil carbon and nitrogen? a review of the literature. Global Change Biology 8:105-123.

3. Guo LB, Gifford RM Soil carbon stocks and land use change: a meta analysis Global Change Biology 8: 345-360.

Koldioxidens vänner

SLUs nya reklamkampanj ”Utan riktiga fakta kan man påstå vad som helst” har fått gott om uppmärksamhet redan innan den drar igång på allvar på måndag den 14 januari. Det kommer bland annat att annonseras i dagspress och i tunnelbanan. På Youtube finns redan några reklamfilmer från den fiktiva organisationen ”koldioxidens vänner”, där koldioxidmannen – skådespelaren (och min egen gamle klasskompis från högstadiet) Robin Stegmar – håller brandtal för koldioxidens främjande.



Det verkar som att varenda bloggare i Sverige redan har hunnit tycka till om kampanjen. Några är positiva, andra negativa. Något som slår mig när jag läser kommentarerna är att det verkar som att många har uppfattat det som att SLUs kampanj handlar om att bilda opinion om växthuseffekten, när det i själva verket rör sig om reklam för SLU. ”Utan riktiga fakta kan man påstå vad som helst” ska enligt SLU själva sätta fokus på SLUs viktiga roll i forskning om klimat och naturresurser och visa hur viktigt det är att klimatdebatten bygger på vetenskapligt underbyggda fakta. Det primära målet är att profilera SLU och göra utbildningen och forskningen känd för omvärlden. Med tanke på uppmärksamheten hittills så verkar det som att man lyckats med att tränga igenom mediebruset i alla fall.

En fråga om tajming

Vetenskapsakademin tonar ned förväntningarna på bioenergi skriver DN. En orsak är att det tar väldigt lång tid innan utsläppt kol från bioenergi kompenseras genom att det binds upp igen i nyplanteringar, vilket sker efter 50 till 100 år enligt DN-artikeln.

Det här med tidsperspektivet är intressant. För en ekonom är det ju självklart att det är värt mer att få en hundralapp idag än att få den om 50 år, oavsett inflation. Det är därför vi betalar räntor. Men hur ska man räkna på kolet egentligen? I bioenergiexemplet kan det till och med vara så att bioenergi initialt ger större nettoutsläpp av växthusgaser än till exempel olja. Det krävs en hel del energi för att utvinna bioenergi och dessutom minskar ofta kolförråden även i marken till en början. På några få års sikt kommer man alltså att få högre påverkan på klimatet genom att använda bioenergi. På längre sikt däremot kommer bioenergin förhoppningsvis att vara ett bättre alternativ än att elda fossila bränslen.

Men på hur lång tid ska man räkna egentligen? Och ska man räkna med ”ränta” på kolkällor och kolsänkor beroende på när de sker?

Att föregå med gott exempel - ett forskaransvar?

I förra veckan hade jag förmånen att lyssna till Ralph J. Cicerone, som är högsta hönset för den amerikanska vetenskapsakademin, National Academy of Science. (Det är de som ger ut den högt rankade tidskriften PNAS). Cicerone var på Johns Hopkins för att tala om klimatförändringar, som ju är ett tema i tiden, också här i USA.

Cicerone är nog mest känd här för att han har luftat en del, rätt radikala, idéer om hur man ska komma tillrätta med problemen. Att fånga in och lagra koldioxid som släpps ut från industrier är en ide han vill utveckla närmare, och det är han ju inte ensam om. En annan, väsentligt mer kontroversiell idé att är att släppa ut svavelpartiklar i stratosfären och /eller atmosfären, eftersom det leder till sänkt temperatur. (Att partiklar påverkar har man vetat länge, dels har man kunnat se det i mätdata efter vulkanutbrott, och dels fick man en oönskad möjlighet att studera effekten av partiklar efter 11 september 2001, då nästan all flygtrafik i hela USA låg nere.)

Sen stt utsläpp av svavelpartiklar skulle leda till försurning är väl kanske inte något man behöver ta hänsyn till? Sura regn är bara så mycket 80-tal… Eller?

Nå, Cicerone talade nu inte om någon av de två ovanstående metoderna, men hade en del andra intressanta saker att säga. Bland annat visade han intressanta data över elförbrukning i Kalifornien, som en funktion av utomhustemperatur. Det var diagram som stämde till eftertanke, just för att de tar upp en aspekt som inte alltid diskuteras så nogsamt, nämligen de sekundära effekterna av en global temperaturhöjning. Som att det kommer att gå åt mycket energi för att ge människor drägliga livsmiljöer.

Cicerones huvudtema var dock energieffektivisering. Detta ämne avhandlades i en föreläsningssal som var luftkonditionerad till en temperatur som gjorde att jag, klädd i jeans och kortärmad tröja, önskade att jag hade haft ett lager kläder till på mig. (Utomhus var det väl dryga 25 grader varmt (celsiusgrader alltså)). Energisnålhet är ju inte ett område där USA är världsledande precis. Trots att det finns många uppenbara enkla åtgärder att ta till. Om folk gick eller cyklade en kilometer till jobbet, istället för att ta bilen, inte åkte nercabbat men med värmen på kyliga höstmorgnar, om luftkonditioneringen var på bara när folk är hemma, om man använde kollektivtrafiken och bilpoolade... Faktum är att om man bara gick över till bilar som hade en mer rimlig storlek skulle massor av koldioxidutsläpp kunna sparas i det här landet.

Och om det finns något hoppfullt i det här så är det väl att det behöver inte vara svårt att göra ganska stora vinster här. Men det krävs nog en mycket god pedagog för att förklara det för folk i allmänhet. Bland annat pga att forskarna inte är några vidare bra föredömen.

Och jag tror nog att Cicerone och många andra forskare är allvarligt oroade över de effekter som förutspås komma i temperaturhöjningens fotspår, men de besitter inte förmågan att kommunicera till allmänheten att det krävs en förändring i livsstil. Det är inte helt ovanligt här att man fokuserar på att Kina och Indien inte kan använda lika stor mängd energi och släppa ut lika stora mängder koldioxid som västvärlden gjorde medan i sin utvecklingsfas. Och det är visserligen sant att det vore väldigt bra om Indien och Kina kunde gå direkt till miljövänliga energikällor och energisnåla system, men det betyder inte att inte västvärlden måste ta sitt ansvar. Det betyder inte att inte forskarna, om de nu är allvarligt oroade, måste föregå med gott exempel. Om inte ens en professor som är bekymrad över sakernas tillstånd begränsar sitt bilåkande, varför skulle då någon annan göra det? Det är en fråga för hela forskarsamhället* att fundera över.

* Jag ska säga att både min förra chef i Sverige, och min nuvarande chef cyklar till jobbet. Men många av deras kollegor åker bil, även kortare sträckor och själv går jag numera till jobbet.

Nyanser av brunt

Det blir brunare i framtiden. I alla fall i vattendragen och om man ska tro klimatutredningen som just presenterats. Den brunare färgen kommer från humusämnen. Koncentrationen av dessa förutspås nämligen öka i och med klimatförändringarna. Vattenlösliga humusämnen, eller löst organiskt kol om man så vill råkar vara det som jag ägnar mig åt i min forskning, om än inte i vattendrag, utan i skogsmark. Men det är i skogsmarken kolet i vattendragen har sitt ursprung, så jag är intresserad av frågan.

Man har redan observerat att vattendrag runt om i Europa och Nordamerika har blivit allt brunare under de senaste decennierna, men vad det beror på har varit ett omdebatterat ämne på konferenser och i vetenskapliga tidskrifter under senare år, med bland annat flera artiklar i Nature^1-3. För ökat har det. Så pass mycket att det har blivit problem med vattenförsörjning på flera platser. Så nu vill VA-planerare veta hur framtiden ser ut. Ännu brunare, eller inte? Så ska vi investera i ny reningsteknik eller inte?

Förändrad markanvändning och högre temperaturer är ett par av förklaringarna som föreslagits, men det verkar som att allt fler är inne på linjen att den ökade koncentrationen av lösta organiska ämnen framför allt beror på att marken håller på att återhämta sig efter försurning under tidigare decennier. De lösta organiska föreningarna är nämligen svaga syror och om pH stiger förändras kolföreningarnas laddning och lösligheten ökar. Så minskad försurning har lett till problem i det här fallet!

Enligt klimatutredningen kommer vattnen att bli brunare av två orsaker, dels på grund av ökad temperatur och dels på grund av mer regn och intensivare skyfall i framtiden. Den första anledningen förhåller jag mig lätt skeptisk till. Men slutsatsen håller jag med om, eftersom den andra anledningen verkar mer sannolik. Om mycket vatten transporteras till åar och bäckar genom markens ytligare lager där det finns gott om humus som kan lakas ut blir det högre koncentrationer även i ytvattnet. Så klimatförändringarna leder förmodligen till brunare vatten. Inte för att det blir varmare, utan för att det blir blötare.

Referenser
Freeman C et al. 2001 Export of organic carbon from peat soils Nature 412(6849): 785-785
Roulet N & Moore TR 2006 Browning the waters Nature 444 (7117): 283-284
Tranvik LJ & Jansson M 2002 Terrestrial export of organic carbon Nature415 (6874): 861-862

Nya indikationer på mänsklig klimatpåverkan

Växthuseffektens vara eller icke vara, eller snarare det mänskliga bidraget till detta fenomen har debatterats ganska flitigt på senare år, bland forskare, miljöorganisationer och politiker. De flesta forskare är helt ense om fenomenet växthuseffekt existerar (dvs att en ökad mängd växthusgaser i en atmosfären leder till temperaturökningar i samma atmosfär). Däremot ställer inte samtliga forskare upp på att mänsklig påverkan (dvs ökade utsläpp av växthusgaser) är en bidragande faktor till den temperarturhöjning som har observerats. Dock tycks det som att fler och fler lutar åt hypotesen att människan påverkar klimatet.

Bland de som inte vill kännas vid det mänskliga bidraget till temperaturökningen brukar det bland annat hävdas att höjningen av den globala medeltemperaturen kan förklaras med intensitetsförändringar i solens instrålning till jorden. Det argumentet får dock problem att möta de data som presenteras i Lockwoods och Frölichs studie som nu publicerats i tidskriften Proceedings of the Royal Society A. Författarna slår fast att den kraftiga ökningen i temperatur som skett efter 1985 inte på något sätt kan förklaras av variationer i solinstrålningen.

Från de data som redovisas i artikeln ligger det närmare till hands att tro att det snarare skulle ha handlat om en sjunkande global medeltemperatur, om denna variabel endast var beroende av solinstrålningen. Dock drar varken artikelförfattarna eller undertecknad några långtgående slutsatser av detta. Vad man däremot kan konstatera är att de som betvivlar människosläktets klimatpåverkan har fått ett argument mindre.

Referens:
Recent oppositely directed trends in solar climate forcings and the global mean surface air temperature, M. Lockwood & C. Frölich, in Proceedings of the Royal Society A,

Föroreningar som något positivt

Varför växer skogen snabbare i södra än i norra Sverige? För att det är varmare, kanske? Eller för att är mer solstrålning och därmed mer fotosyntes? Ska man tro en artikel i veckans nummer av Nature¹ så beror det inte på någotdera. Skillnader i tillväxt i skogen beror istället i väldigt stor utsträckning på kvävenedfall, som har en gödande effekt på skogen.

Att kvävegödsling ökar tillväxten i skogen är inte något nytt. Det har man vetat länge och så sent som i förra veckan kom en artikel² som sammanfattade gödslingsförsök i Sverige under flera decennier, och man kom fram till att ett kilo kväve som tillförs skogen ger i genomsnitt ungefär 30 kg mer kol i träden och 10 kg mer kol i marken. Gott så. I Nature-artikeln, (som bland annat har tre svenska medförfattare) hävdas dock att effekten på träden av kvävenedfall är ungefär tiodubbelt så stor som i kvävegödslingsförsöken! Skillnaden mellan gödslingsförsök och effekten av kvävenedfall från luften skulle vara att det extra kvävet från nedfall sker i små doser och under lång tid, vilket skulle passa träden bättre. Inget ont som inte har något gott med sig alltså. Kvävenedfall skulle därmed kunna bidra både till att dämpa växthuseffekten, genom ökad kolinlagring i skogen eller ökat uttag av bioenergi och till en bra affär ekonomiskt för skogsbrukare genom snabbare tillväxt. I en kommentar till artikeln³, som också publicerades i veckans Nature skriver Peter Högberg, SLU, att relationen mellan kvävetillskott i olika former och kolbalansen behöver redas ut bättre och jag får nog hålla med. Förvaltning av skogen är ju en politisk och ekonomisk fråga och kan ha betydelse för hur vi ska klara av att minska nettoutsläppen av växthusgaser.


Figur. Både temperatur och kvävenedfall varierar från norr till söder i Sverige. (Bilder från SMHI respektive Nationalatlas).


Jag är dock lite skeptisk till de fantastiska resultaten som presenteras i Nature. Precis som är fallet i Sverige, samvarierar kvävenedfall med temperatur för de platser som ingår i studien (se figurer). Jag tycker nog att man borde ha tittat lite noggrannare på exempelvis effekten av årsmedeltemperaturen, som man inte tillskriver någon effekt alls i artikeln.


Figur. Samband mellan temperatur respektive kvävenedfall och produktionen av biomassa i skogen enligt Nature-artikeln.


Hur som helst så är effekten av kvävenedfall och kvävegödsling ett intressant ämne. Tidigare i år kom ytterligare en artikel⁴ om sambanden mellan kvävets och kolets kretslopp i svensk skogsmark och dess betydelse för hur skogen bör förvaltas. I artikeln konstateras att både kvävenedfall och avverkningsintensitet har stor betydelse för kvävebudgeten i skogen. När man avverkar för man ju bort en viktig del av kvävet och även andra näringsämnen från kretsloppet. Om man väljer att ta till vara på hela träden, alltså inte bara stammarna, kan man öka användningen av biobränslen och ersätta 3,6 miljoner ton olja per år, men man måste förmodligen samtidigt gödsla i större utsträckning än idag, framför allt i norra Sverige.

Förvisso är frågan om hur vi ska använda skogen som en resurs större än bara ekonomi och växthusgaser. Biologiska värden är naturligtvis också viktiga och inte minst jag själv, som är orienterare, ser stora värden av att kunna röra sig ute i en skog som inte bara är en trädplantering.

Referenser
1. Magnani F. med flera (2007) The human footprint in the carbon cycle of temperate and boreal forests. Nature 447: 848-852.
2. Hyvönen R, Persson T, Andersson S, Olsson B, Ågren GI, Linder S (2007) Impact of long-term nitrogen addition on carbon stocks in trees and soils in northern Europe. Biogeochemistry (i tryck)
3. Högberg P (2007) Nitrogen impacts on forest carbon. Nature 447: 781-782
4. Akselsson C, Westling O, Sverdrup H, Gundersen P (2007) Nitrogen and carbon budgets in forest soils as decision support in suistainable forest management. Forest Ecology and Management 238: 167-174.

Naturliga variationer i mängden orkaner

I en artikel i torsdagens Nature¹ visar en grupp med forskare, med Johan Nyberg på SGU som huvudförfattare, att de senaste årens stora mängd orkaner i Atlanten inte beror på mänsklig påverkan, utan snarare är en återgång till det normala. Liknande artiklar har publicerats tidigare, men Nyberg och hans medarbetare har använt nya metoder och använt samband mellan mängden orkaner och luminiscens i koraller och förekomsten av en art av foraminiferer (plankton). Och med hjälp av detta samband har man gjort beräkningar av orkanaktiviteten ända tillbaka till mitten av 1700-talet. Enligt Nyberg och hans medarbetare styrs mängden orkaner av havstemperaturen och av den vertikala vindskjuvningen (d.v.s. vindhastigheter på olika höjder i atmosfären). Dessa faktorer styrs i sin tur av havscirkulationen och av intensiteten på solstrålningen.

Ökningen av orkanaktiviteten i Atlanten är omdebatterad. Inte minst här i USA, där man fortfarande arbetar med återuppbyggnaden av New Orleans efter Katrinas härjningar och oroar sig för att allt fler orkaner kan komma att härja i framtiden. Enligt FN:s klimatpanel är det vetenskapliga läget osäkert, men det är mer troligt än inte att människan påverkar orkanaktiviteterna.

Enligt en artikel i DN vill inte Johan Nyberg se sin artikel som ett inlägg i en klimatdebatt. Men det lär nog inte hindra att hans Natureartikel trots det används i debatten. Redan idag på eftermiddagen hörde jag den stockkonservative radioprataren Rush Limbaugh referera till artikeln. Limbaugh, som sänder över 600 radiokanaler i USA och når miljontals lyssnare varje dag, missar sällan ett tillfälle att väcka misstankar mot teorierna om mänsklig påverkan av klimatet. Och idag ägnade han ett par minuter av sin show till att prata om Natureartikeln och om att orkanerna i Atlantenväxthuseffekten inte har något med mänskilg påverkan av växthuseffekten att göra.

Kanske missade Limbaugh slutklämmen i Natureartikeln? Nyberg och medarbetare förutspår nämligen att orkanerna ändå kan komma att bli fler och starkare i framtiden när havstemperaturen stiger.

1. Nyberg J, Malmgren BA, Winter A, Jury MR, Kilbourne KH Quinn TM (2007) Low Atlantic hurricane activity in the 1970s and 1980s compared to the past 270 years. Nature 447:698-702.

Oredovisade växthusgaser från skogsmark

Dikad skogsmark avger stora mängder lustgas (N₂O). I en artikel¹ som publicerades under veckan har forskare från Göteborgs universitet och SLU beräknat hur mycket det är för hela Sverige. Och det visar sig att det är en hel del! 4 700 ton per år - betydligt mer än i tidigare beräkningar. I koldioxidekvivalenter motsvarar det 1.5 miljoner ton CO₂, eller ungefär 2% av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser.

Ganska imponerande mängder alltså. Det är växthusgaser som inte finns med i Sveriges internationella redovisning. Och eftersom största delen av lustgasavgången orsakas av dikning, rör det sig alltså om antropogen påverkan.

Referens:
Ernfors M, von Arnold K, Stendahl J, Olsson M, Klemedtsson L (2007) Biogeochemistry 84: 219-231.